Från Rilpedia

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Centralprovinserna (eng. Central provinces), provins i brittiska Indien, mellan 17° 50' och 24° 27' n.br. samt 76° och 85° 15' ö.lgd. De gränsar i väster och norr till åtskilliga tributstater och till Bengalen, i öster till Bengalen och Madras, i söder till Nizam och Berar, varifrån de skiljs av Godavari och dess biflod Wardha. Arealen 300 154 kvkm, av vilka 223 920 kvkm är omedelbart brittiska besittningar med 9 876 646 inv (1901) och 76 234 kvkm tillhör ett antal mindre vasallstater med 1 996 383 inv (1901).

Söder om Narbada genomdras landskapet från väst till öst av Satpurabergen, som har en höjd av 1 200 m.ö.h., och öster om denna bergsträcka befinner sig Gondwanaplatån, som utgör vattendelaren för mellersta Indien. I norr förekommer utsprång av Vindhyabergen. Huvudfloderna är Narbada, med riktning åt väst, samt Mahanadi och Godavari åt öst. De bördigaste, bäst odlade och tätast bebodda trakterna är floddalarna, Chhatisgarh-slätten samt landet mellan Satpurabergen och Wardha. Huvudprodukter är ris (i Chhatisgarh), vete (i Narbadadalen), hirs, oljeväxter, baljväxter och bomull (i Wardhadalen), vilken anses för den bästa i Indien.

Klimatet utmärker sig genom stor regelbundenhet i regnmängden, vilken årligen i medeltal uppgår till 1,6 m. Temperaturen utgör i medeltal omkr. + 25 °C. Torkan 1896 och 1899 förorsakade dock i denna provins svårare hungersnöd än i någon annan del av Indien och nedbragte 1891 års folkmängdssiffra med 8-9%. Genom hela landet sträcker sig stora skogar av teakträd och ebenholts. Stenkolslager av stor mäktighet bearbetas i ett par distrikt. Någon nämnvärd industri drives endast i bomull och stenkol samt eldfast lera i stenkolsdistrikten.

Provinsen genomskärs av Great Indian Peninsula-järnvägen med bibanor förbi Nagpur (med fortsättning öster ut till Bengalen) och Jabalpur, varifrån linjen fortsattes till Allahabad. Därjämte byggdes under hungersnöden en gren av Indian Midland-järnvägen (från Sagar genom Damoh). Befolkningen består till större delen av gonder (vilka före grundandet av riket Delhi bildade 4 stater under inhemska furstar i dessa trakter, men senare uppgick i marattstaterna), av åtskilliga marattstammar, av indoariska hinduer (såsom kurmi, katsji, pomvar och bagri) och av hindustanska stammar från Deccan. Antalet muslimer, parser, perser och andra främlingar är mycket ringa. 1901 var 9 745 559 hinduer, 1 744 546 tillhörde okultiverade stammar, 307 302 var muslimer, 48 183 jainer, 25 591 kristna (svenska EFS har ej mindre än 10 stationer bland gonderna i Centralprovinserna) o.s.v. Språket är i norr och öst hindi, i söder telugu, i väst marathi, varjämte gondi talas i avlägsna trakter.

Centralprovinserna, som bildades 1861 av delar av Nordvästprovinserna och Madras, vilka förut tillhört marattriket Nagpur, och utvidgades 1872, förvaltas av en "chief commissioner" (överkommissarie) under generalguvernören. De består av 4 "divisioner" (under var sin "commissioner"): Chhatisgarh med 3, Nagpur, Jabalpur och Narbada med 5 distrikt vardera. Vasallstaterna är 15, av vilka de största är Bastar (33 829 kvkm, 306 501 inv 1901), Karond (9 700 kvkm, 336 961 inv s.å.), Patna (6 213 kvkm, 277 566 inv s.å.), Bamra (5 150 kvkm, 123 289 inv s.å.) och Raigarh (3 850 kvkm, 174 911 inv s.å.). Provinsens huvudstad är Nagpur.