Engelsk bulldogg
Från Rilpedia
Engelsk bulldogg är en medelstor hundras, som numera räknas till gruppen Pinscher, schnauzer, molosser & sennenhundar (Grupp 2 enl. FCI och SKK). Ursprungligen, under medeltiden i England, var det en större hundtyp, som användes i de mycket uppskattade tjurhetsningarna, (Bull baiting). Därav kom hundarna att kallas bulldogg. Fenicierna antas ha medfört sina mastiffer/molosser till Britannien under 600-talet e. Kr. År 1835 förbjöds hetsning för nöjes skull av djuren, både hundar och tjurar. Aveln av bulldoggs fortsatte dock och nu mot en något lägre ras med ett lugnare och oaggressivt beteedende. Idag är rasen ansedd som en tålmodig och trogen hund, som gärna står ut med barns tumult. Modig är den fortfarande och den har kvar en tydlig vaktinstinkt. Bulldoggens släktingar är Staffordshire bullterrier,bullmastiff och boxern
Beskrivning
Kroppen ska vara tungt och massivt byggd med brett skulderparti och något tunnare bakparti. Huvudet ska vara mycket stort och närmast kvadratiskt, med runda kinder. Benen ska vara bastanta och muskulösa, med något kortare fram- än bakben. Tassarna ska vara runda och kompakta med väl åtskilda tår. Svansen ska vara lågt ansatt, medellång, avsmalnande och bärs nedåtriktad. Pälsen ska vara kort, slät och fin. Färgerna på pälsen kan vara röd i olika nyanser, fawn, vit och tigrerad vit och med någon av tidigare nämnda färger. Ansiktet kan vara försett med svart mask, vilket går bra tillsammans med nosspegeln och näsborrarna som ska vara svarta oavsett vilken färg hunden har. Öronen ska vara högt och brett ansatta. De ska vara små och bäras så att den rosa insidan är synlig. Ögonen ska vara mycket mörka, runda och lågt ansatta samt sitta brett isär. Överläppen hänger över underläppen på kindsidorna. Framtill når överläppen till underläppen och täcker tänderna.
Tiken ska vara något lättare än hanen och en önskvärd vikt är 25 kg för hane och 23 kg för tik. Hunden ska ge ett intryck av beslutsamhet, styrka och mod.
Hälsoproblem
Kända problem i rasen är valpningen, då rasstandarden kräver stora huvuden, och tikarna inte kan föda fram dem utan kejsarsnitt måste ofta utföras. Orsaken till konflikten mellan rasstandarden och rasens hälsa var en misstolkning av hur stora huvudena borde vara samt hur smala bakpartier rasen borde ha. Detta försöker hundorganisationerna, veterinärer, uppfödare komma tillrätta med genom att vid utställningar och prov premiera hundar med mindre huvuden och kraftigare bäcken, som tillåter normal förlossning. Också valpköparna bör tänka på detta avelsarbete och inte köpa valpar med de utseende-egenskaper som förhindrar ett normalt liv för hunden. Den korta nosen och det rynkade ansiktet kan ge problem med andning och hud. För att förhindra utveckling av höftledsdysplasi måste föräldradjuren vara höftledsröntgade med offentligt registrerat höftledstatus för att valparna ska få registreras i SKK.
Det personliga utseendet hos rasen har lett till att det har gjorts karikatyrer om dessa i bland annat serier.
