Bokbinderi
Från Rilpedia
Bokbinderi är hantverket att sammanfoga, vanligen tryckta, ark till en bok.
Innehåll |
Historia
Från början skrev man på långa remsor av papyrus ("papper" gjort av ett slags gräs). Remsorna rullades upp på en trästav.
I staden Pergamon fanns tidigt ett stort bibliotek. Under en period fick man brist på papyrus (Egypten vägrade att exportera) och började då skriva på pergament - ett slags tunt, specialpreparerat läder. Man fick då problem eftersom torrt pergament inte går att rulla ihop och därmed föds idén om boken där separata sidor är plana och hopfästade i ena kanten.
Arbetsmoment
- Falsning, vikning av arken till häften i sidformat. De tryckta arken har oftast till exempel 16 sidor per ark och viks då tre gånger.
- Sortering och hopläggning, de vikta häftena sorteras och läggs ihop till ett bokblock (en bunden inlaga till en bok som hängs in i pärmen, till exempel vid limhäftning eller textilhäftning). Även kallat kollationering.
- Försättsblad klistras på, ett dubbelvikt blad på vardera sidan av arkbunten.
- Häftning, de vikta arken sys ihop i ryggsidan med tråd eller ståltråd. Vid handbindning läggs dessutom ytterligare trådar, s.k. bind från sida till sida, avsedda att hålla ihop främre och bakre pärmarna. Därefter klistras ryggsidan.
- Skärning, tre sidor (utom ryggen) skärs vertikalt så att varje sida frigörs från vikningen.
- Påsättning av rygg och pärmar, infästning av rygg och pärmar på bokblocket. Binden fransas upp i ändarna och klistras som solfjädrar på pärmarnas insidor. Se vidare nedan.
- Överklädning, pärmarnas och ryggens utsida kläs med yttre lager av skinn, tyg eller papper. Försättsbladens yttre halva (första och sista bladet i blocket) klistras mot pärmens insida och täcker då bindens fransar och de omvikta kanterna av överklädningen.
- Ornering, påtryck av text och ornament på rygg och pärmars utsida. Guldtryck läggs på som bladguld efter bestrykning med äggvita och något fett ämne och texten/ornamentet trycks med uppvärmda metallstämplar.
Vid mer maskinell produktion tillverkas rygg och pärmar separat och inlagan klistras sedan på det färdiga omslagets insida. Denna konstruktion är mindre hållbar eftersom den saknar den handbundna bokens "bind" (se ovan) och hålls ihop bara av limningen av första och sista sidan på pärmarnas insidor samt en remsa gasväv som klistrats på bokblockets rygg och mot pärmarnas insida under försättsbladet.
Band
Begreppet "band" refererar till en boks konstruktion. Man skiljer på olika typer efter materialet i överklädning av pärmar och rygg:
- (Helt) skinnband, inbunden (trådbunden) och helt klädd i skinn.
- Halvfranskt band eller Halvskinnband. Inbunden (trådbunden) med rygg och pärmhörn klädda i skinn.
- Lädersnittsband, läderklädd bok med skurna dekorationer / text på utsidan (se snitt nedan).
- Blindstämpelsband, läderklädd bok med instämplade dekorationer eller text (se snitt nedan).
- Pergamentband, inbunden (trådbunden) och helt klädd i pergament (get- får- eller kalvskinn).
- Halvpergamentband, inbunden (trådbunden) med rygg och pärmhörn klädda i pergament (get- får eller kalvskinn).
- (Hel)klotband, inbunden (trådbunden) och helt klädd i linne, bomull eller plast. (Engelskt 1800-tal)
- Halvklotband, inbunden (trådbunden) med rygg och pärmhörn klädda i linne, bomull eller plast.
- Linneband, klädning av linnetyg.
- Kartonnageband eller Pappband. Limbunden och pärmar av tjock kartong med tryckt papper.
- Privatband, handbunden bok.
- Förlagsband eller Partiband, maskintillverkat omslag (rygg och pärmar som en enhet fästs mot bokblocket).
- Pocket eller Pappersband. Limbunden och pärmar och rygg av tunn kartong med tryck.
- Blockband, maskintillverkat, modernt band för massproduktion. Alla fyra sidorna skärs, blockets rygg klistras med segt klister och förstärks med en remsa gasväv (till exempel telefonkatalogen).
- Häftad, ett tryckt ark av papp viks runt bokblocket och limmas mot ryggsidan, dvs arket blir både pärmar och rygg.
I mycket tidiga böcker (700-talet och framåt) gjordes pärmarna av tunna träskivor, ofta överklädda med läder eller pergament. Från 1400-talets slut börjar man i Italien, efter orientaliskt inflytande, använda kartong i stället för trä i pärmarna. På 1800-talet uppfanns metoden att klä rygg och pärmars utsida med tyg, så kallat klotband (av engelskans cloth = tyg)
Snitt
Snitt är benämningen på bokblockets skurna kanter dvs övre snitt, främre snitt (framsnitt) samt fotsnitt. Alla snitt, eller enbart det övre, kan vara:
- sprängda: försedda med färgstänk
- marmorerade, se marmorering
- förgyllda
- färgade
Prägling
Prägling är termen för dekorationer på ryggens och pärmarnas utsidor. De tidigaste dekorationerna gjordes som snitt med en skarp kniv i omslagslädret. Tekniken användes allmänt till slutet av 1400-talet. Senare används blindpressning (blindtryck) där mönster pressas in i lädret med stämplar - en teknik som används allmänt till 1600-talet. Guldtryck inspirerades från Orienten och började användas på 1400-talet i Italien men först på 1600-talet i den Germanska världen.
Format
Storleken på en bok (bredd och höjd) indelas i grupper med ursprung i hur många gånger det tryckta arket vikts:
