Från Rilpedia

Helig birma
Alternativa namn
SBI
Vanliga smeknamn
Birma
Ursprungsland
Frankrike
Rasstandard (externa länkar)
SVERAKBirmasällskapet
Kategori
Kategori II och EMS-kod SBI enligt SVERAK

Utseende

Helig birma är en kattras med semilång päls. Den är himalayatecknad, det vill säga att ansiktet, öronen, svansen och benen har en mörkare färg än kroppen, som ska vara svagt ljust färgad i en färg som stämmer med himalayateckningen. Maskfärgen (även kallad pointfärg) på en ung katt visar sig som en mindre fläck på nosen och vidgar sig med åldern.

Masktyperna benämns som solid (enfärgad), tabby (randig) och sköldpadd (oregelbundet färgad).

Typ

I typen skall birman vara något lång och robust i sin kropp. Benen skall vara relativt korta. Huvud skall vara brett med medium nos, utan stop (som persern har), ögonen mandelformade med en djupblå färg. Pälsen skall vara lång men i stort sett sakna underull

Historia och legender

I dag vet man hur Birman har skapats i början av 1900-talet genom selektiv avel av Siameser och Colourpointperser med vita tassar. I de blandkullar som föddes så räknades de med vita tassar som Birmor medan de med helt bruna tassar räknades som Perser. I samma veva som man skapade rasen uppfann man den söta legenden för att sprida medvetenhet om rasen som ge den ett exklusivt rykte som möjliggjorde mycket höga priser. En av de första kända Birmorna som finns på bild är Poupée de Madalpour, en brunmaskad honkatt. Hela historien om hur Birman uppkomst finns att läsa i The secrets of the Sacred cat of Burma skriven av Alwyn Hill.

Legenden om Birmans uppkomst berättades officiellt första gången för major Russel Gordon och följer som sådan:

I Fjärran Östern i det land som kallades Burma finner vi i öster en sjö som ligger i dalen mellan Mont Du Lughbergen.

Khmerfolket byggde under början av 1700-talet flera tempel av dyrkan och trohet till sina gudar. Här fanns templet Lao-Tsun. I templet bodde det en vit katt med gula ögon som kallades Sinh.

Templets överstepräst hette Kittha Mun-Ha. Hans guldskägg hade guden Song-Hio själv flätat. Kittha Mun-Ha hade alltid Sinh vid sin sida när han tillbad den blåögda gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.

Landet invaderats av fienden som nådde ända fram till den heliga ringmuren. På natten samlades templets präster (Kitthas) och gick till gudinnan för att be hennes hjälp och beskydd. Översteprästen med namnet Kittha Mun-Ha dödades och när hans ande lämnade honom hoppade den vita katten Sinh med ett språng upp på tronen och upp på sin herres huvud som var nedsjunket mot gudinnan.

De församlade prästerna stod förstummade när kattens vita päls ändrade färg till gudinnans gyllene färg. Kattens gula ögon, som Tsun Kyan-Kses guld, och från reflexen av Mun-Has guldskägg blev blå, oändliga och djupa safirer liknande gudinnans ögon. När Sinh sakta vände huvudet mot Södra Porten förvandlades öronen, benen, svans och ansiktet färg som den fruktbara jorden.

Bara tassarna som vidrörde prästens silverhår behöll sin vita färg. Katten vände sig mot templets ingång där man nu kunde höra soldaterna närma sig. Prästerna som inför denna syn fått tecken från gudinnan, samlade mod och slog tillbaka inkräktarna genom att stänga de stora bronsportarna och begav sig ner i de underjordiska gångarna. På så sätt räddade de templet.

Kitthas konstaterade att alla templets katter hade genomgått samma förvandling som Sinh. Det var guldfärgade reflexer i deras snövita pälsar, deras tassar var vitbehandskade och deras topasögon hade förvandlats till safirer.

Olycka drabbar den som påskyndar slutet för någon av dessa underbara och vördade katter. Denne kommer att lida de grymmaste kval ända till dess själen som han oroat har lugnat sig.