Bashir Gemayel

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Bashir Djumayyil)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Bashir Gemayel (utt. Djemmaiel), född 10 november 1947, död 14 september 1982 i Beirut, var en libanesisk politiker. Gemayel var ledare för Falangistpartiet (Kataeb), i Libanon. 1982 valdes han till president, men han mördades innan han hann tillträda posten.

Biografi

Bashir Gemayel var son till Pierre Gemayel, falangistpartiets grundare. Efter juridikstudier i Beirut och Texas, gjorde Bashir Gemayel snabbt karriär i faderns parti. 1975 blev han ledare för partiets väpnade gren som var en av de största miliserna under inbördeskriget i Libanon.

Bashir Gemayel var populär hos Israel eftersom han samarbetade med dem och sågs som en motvikt till PLO. Efter att den israeliska ambassadören i London utsatts för mordförsök 1982, anklagade de PLO för dådet, trots att det snart stod klart att den PLO-fientliga Abu Nidal-organisationen låg bakom. Israel invaderade Libanon den 6 juni, varpå strider utbröt mot palestinierna i området. Gamayel accepterade Israels attack, eftersom han ville få bort det inflytande som Syrien och PLO utövade över Libanon pga det pågående libanesiska inbördeskriget där (1975-1990).

Han valdes till Libanons president av Nationalförsamlingen den 23 augusti samma år, efter starka påtryckningar från den israeliska ockupationsmakten. De flesta muslimska ledamöter bojkottade valet. Nio dagar innan han skulle tillträda som president, dödades han tillsammans med 25 andra människor i ett bombattentat mot partihögkvarteret. Palestinska och muslimska ledare förnekade all inblandning. Nästa dag, den 15 september, ockuperade Israel västra Beirut och den 16-17 september utförde falangister en massaker i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila som vedergällning för mordet på Gemayel.[1][2] Habib Shartouni, medlem i det pro-syriska Syriska socialnationalistiska partiet, erkände sig skyldig till mordet på Gemayel.

Bashir Gemayels bror, Amine Gemayel, valdes till president av Nationalförsamlingen den 21 september 1982.

Han var gift med Solange Gemayel och de fick två döttrar och en son. Den förstfödda dottern Maya dödades 1980, 18 månader gammal, av en bilbomb ämnad för fadern.Politisk och militärisk karriären I 1962, han blitt med den Kataeb partiet.

I 1970 han var i korte träck kidnapparen vid Palestinian militant.

I 1971, han var förordnanden inspektör inne om liknelsen- militärisk gren om Kataeb partiet, den Kataeb Reglera Pressar.

I 1976, ovanför den frånfälle av Vilhelm Hawi, han ble president om Kataeb Militärisk Kommunfullmäktig och huvuden om förenat befalla av den Libanesisk pressar, en koalition om Kristen militant om Kataeb Partiet ( skapade och organisk vid Vilhelm Hawi), Nationell Liberal Partiet, den Tanzim och den Guardians om Ceder. Han också tog över den "P.G." gruppen ( vilken stod för " pir Gemayel" i början och senare ble den "B.G." i latin en akronymen för " ungkarl Gemayel" sedan dess inne om Arabisk språk båda " engelsk mynt" och "B" de/vi/du/ni är översätt användande den samma Arabisk märka), till möta PLO aggression emot Libanesisk Kristen. I 1978 han lyckosam smal avsats den " hundra Dag Krig" emot Spruta pressar till befria Kristen områdena från fånge av Spruta skara. Gemayel ble en medlem om Libanesisk Framsida i 1980 och i 1981 han smal avsats den förenat Kristen Libanesisk militant inne om Strid av Zahleh.

Israel pressar invadera Libanon i 1982. Fastän Gemayel gjorde icke samarbeta med det Israel offentlig, hans lång historia av påstått taktisk samarbetet med Israel beregnet emot honom inne om öga av många Libanesisk Muslims. Fastän den bara tillkännage kandidat för den president om republiken, den Nationell samlingen välja honom vid sekunden smal marginal i Libanesisk historia (57 rösten ute om 92) på Augusti 23, 1982; mest Muslim medlemmen om Församling boycotted rösten.

Källor

Noter

  1. BBC: "Flashback: Sabra and Shatila massacres", 24 January, 2002, 19:05 GMT
  2. Albert Hourani, De arabiska folkens historia, Lund 1992 (engelskt original 1991), s. 489
Personliga verktyg