Från Rilpedia

Albrekt den djärve (född 17 juli 1443 i Grimma, död 12 september 1500 i Emden) var hertig av Sachsen. Han blev markgreve av Meissen och räknas där som Albrekt III. Efter honom uppstod den albertiniska linjen av huset Wettin.

Albrekt var son till Fredrik den saktmodige. Som 12-åring blev han tillsammans med sin äldre bror Ernst kidnappad i det sachsiska prinsrovet. Därefter var han vid kejsare Fredrik III:s hov. Efter deras fars död i 1464, delade bröderna regeringen. Albrekt tjänade kejsaren som militär och ledde 1475 ett krig mot Karl den djärve av Burgund. Karls dotter Maria gifte sig två år senare med Fredriks son Maximilian I, som ärvde hennes besittningar, inklusive de burgundiska Nederländerna, men det blev en revolt mot honom. Kejsaren skickade 1488 Albrekt till Nederländerna. Albrekt befriade Maximilian som hade hållits fånge i Brygge och blev ståthållare av Nederländerna till Fredriks död 1493.

År 1485 hade bröderna delat sina egendomar: kurfurste Ernst fick Sachsen-Wittenberg, Albrekt fick Meissen. Albrekt efterträddes av sin son Georg.