Agfacolor

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Agfacolor filmfickor 1952-1965

Agfacolor och Agfachrome var varunamnen på tyska Agfas färgfilmer.

Agfacolor före 1945

Namnet Agfacolor användes 1932 för första gången för en färgfilm som hade framställds efter autochromemetoden. Filmmaterialet var grovkornigt och hade långa exponeringstider. År 1936 kom efterföljaren, Agfacolor Neu. Detta var den första moderna färgfilmen som arbetade med tre färgskikt (blå, grön och röd). En metod som fortfarande används idag. De första filmerna fanns bara som diapositivfilm i handeln och ljuskänsligheten var så låg som 7^o DIN (4 ASA), 1938 ökades känsligheten till 13^o DIN (16 ASA).

År 1942 presenterades Agfacolor-negativfilmen och Agfacolor-fotopappret, det var dock bara tillgängligt för militära användningsområden och för propagandaändamål, materialet kom först 1947 i handeln. Beträffande framkallning och förstorning var Agfas material inte kompatibelt med konkurrenten Kodaks Kodachrome.

Agfacolor biograffilm

I början av 1940-talet användes även Agfacolor i biograffilmer, Hitlertyskland ville visa att man kunde konkurrera med USAs tidiga färgfilmer och kassaschlager som Robin Hood och Borta med Winden. Den första tyska långfilmen i färg var Frauen sind doch bessere Diplomaten (Women Are Better Diplomats), som producerades 1939-41.

Agfacolor efter 1945

Tidigt färgfoto på Agfacolor Negativfilm L NT, Eckernförder Bucht sommaren 1952.
Foto: Holger Ellgaard

Efter kriget förföll alla patent för Agfacolor-processen och många andra producenter framställde film och fotopapper efter Agfas princip, däribland Adox, Fuji, Gevaert, Valca och även i Sovjetunionen. I DDR producerades materialet mellan 1954 och 1964 av VEB Filmfabrik Agfa Wolfen (senare ORWO, OR-iginal WO-lfen). Under många år var diafilmen Agfacolor CT 18 en av företagets stora försäljningsframgångar i in- och utlandet.

På 1980-talet ställde Agfa om på Kodak-kemin samtidigt infördes varunamnet Agfachrome. Nu kunde även Agfas negativ- och Diafilmer framkallas i samma process som Kodaks material, detta blev en viktig förenkling för konsumenten och handeln.

Varumärket Agfacolor bestod till år 2005, när företaget anmälde konkurs. De sista av Agfa producerade produkterna var Agfacolor Vista, Optima, Portrait, Professional och Prestige, som alla fick mycket goda betyg i fackpressen.

Litteratur

• Kurt v. Holleben: Farbenfotografie mit Agfacolor-Ultra-Filmen und Agfacolor-Platten. Harzburg: Heering 1935
• Eduard v. Pagenhardt (Hrsg.): Agfacolor, das farbige Lichtbild. München
• Gert Koshofer: Die Agfacolor Story, Potsdam 1999 - ISBN 3-934535-01-1
• Gert Koshofer: Farbfotografie, München: Laterna magica 1981