Från Rilpedia

SDTV är en förkortning som betyder Standard Definition Television, det vill säga TV-sändningar

med konventionell bildupplösning med 480 (NTSC) eller 576 (PAL) aktiva linjer, (i Sverige används för analoga TV-signaler i exempelvis kabel-tv teknikerna PAL-B och PAL-G). SDTV i Europa är baserad på 625 linjers interlaced TV-system med 50 delbilder per sekund. Med interlace menas att varje bild är uppdelad i två halvbilder vilket ger 25 helbilder per sekund. Signalmässigt har SDTV teoretiskt en linjeupplösning motsvarande 768 bildpunkter/linje. Av dessa är dock inte samtliga aktiva ("synliga"), en del av bildsignalen ligger utanför den aktiva bildytan (inom det så kallade vertikala och horisontala bildsläcket).

Den aktiva digitala bildytan inom Europa för SDTV är 576 linjer och 720 bildpunkter per linje, även kallat 576i dvs 720x576x25i. (I USA används det analoga videosystemet NTSC för SDTV. NTSC är baserat på 525 linjers interlaced TV-system med 30 helbilder per sekund (interlaced dvs uppdelad till 60 halvbilder per sekund). Av dessa linjer är 480 linjer inom den aktiva bildytan , 480i dvs 720x480x30i. Bildfrekvensen (rättare sagt "halvbildfrekvensen") i de olika världsdelarnas TV-system är av historiska skäl baserade på respektive områdes frekvens i elnäten/växelströmmen. Formellt använder sig USA mfl länder som använder 60 Hz elnät, av 29,997 helbilder/s (dvs 59,994 halvbilder/s alt fps), men av praktiska skäl skrivs detta oftast som 30 helbilder/s, dvs 60 halvbilder/s (fps). Det finns idag inga tekniska behov för moderna TV-apparater, (oavsett "platt-TV" eller "tjock-TV"-apparater) att längre behöva använda sig av nätspänningen för synkronisera sin bildtakt).

Högupplöst television i formatet HDTV (High Definition Television) blir allt vanligare.

Se även

• HDTV - 720 eller 1080 linjer