Sastmola
Från Rilpedia
Sastmola (finska Merikarvia) är en kommun i landskapet Satakunda i Västra Finlands län. Sastmola har cirka 3 625 invånare och har en yta på 444,4 km².
Sastmola är enspråkigt finskt.
I kommunen finns byarna Bogaskär (fi. Pooskeri), Gördböle (fi. Köörtilä), Kasaböle (fi. Kasala), Risby (fi. Riispyy), Synderskär (del av Kasaböle, fi. Syndeskeri), Torsby (fi. Tuorila) och Trolls (fi. Trolssi). Här finns också öarna Hallonskär (fi. Halluskeri), Hamnholm (fi. Haminaholma), (Kasa) Storbådan (fi. Isopoda eller Kasapoda), Malmskär (fi. Malskeri), Skarvörarna (fi. Oura), Stacken (fi. Stakki) och Sältö (fi. Sälttöö) samt vattendraget Kasaböle å (fi. Kasalanjoki).
Historia
Sastmola hade år 1540 i sina fyra byar 26 gårdar. Egen församling blev Sastmola år 1639 och för den byggdes en ny kyrka, som stod färdig år 1667, med plats för 300 åhörare. Kyrkan hade åtta bänkar för männen och tio för kvinnorna. Kyrkan var egentligen inte så stor, men bonde- och fiskebefolkningen var inte större.
Korskyrkan i Sastmola av i dag är en av Finlands största träkyrkor. I kyrkan finns 2 400 sittplatser. Den uppfördes år 1899 och är den fjärde kyrkan på samma plats. Det första kapellet hade byggts redan på 1400-talet, då platsen ännu var en ö. Man följde arkitekt Johan Nordstrands ritningar. Klockstapeln är från år 1814. Altartavlan, som är målad av August Ahlstedt och flyttad från den tidigare kyrkan, föreställer Kristi uppståndelse. Från gamla kyrkan härstammar också en Kristusstaty och fyra av kyrkans takkronor.
Några lokala kändisar är allmogeförfattaren Mathilda Roslin-Kalliola (1837-1923) och väckelsepredikanten Anna Rogel (1751-1784) från Nederbyn, Sastmola. Den senare lockade hundratals, kanske tusentals människor till sin sjukbädd. Hennes levnadsöde har intresserat och intresserar ännu i dag forskare i Finland och Sverige.
Sastmola var långt in i tiden en tvåspråkig socken. Namn på byar, ängar, åkrar och skär har till och med en svensk dominans i stora delar av socknen, även om många numera helt har förfinskats eller förvrängts såsom Lankoski (Laankåsk=Långfors). Släktförbindelserna över landskapsgränsen till Österbotten har historiskt varit mycket omfattande. Knappt någon sydösterbottning saknar band till de nordliga satakundaborna.
År 2003 var det 700 år sedan det första dokumentet över den här regionen skrevs. Den ges oss i ett brev på latin från kung Birger Magnusson till hövitsmannen Nils Andersson i Finland. I detta brev, som är skrivet i Stockholm den 1 juni 1303, ger kungen jordägarna Michael av Lappafjärd (Lappfjärd), Andar av Sastamall (Sastmola) och Tobbe av Teuka (Tjöck) rätt att fortfarande utan hinder få till odling begagna skogsmarkerna i Tavastland.
Övrigt
Allra längst i norr av Sastmola kommun ligger byn Kasaböle. Fortfarande kan man hitta svenskspråkiga här. Två tredjedelar av befolkningen i byn var svenskspråkig för lite mer än ett sekel sedan. Svenska skolan i Kasaböle var verksam under åren 1898-1967. Det är intressant att notera att ”Ålandskungen” Julius Sundblom förde protokollet då det svenska skoldistriktet i Sastmola bildades året före, folkskolläraren Mikael Gran från Sideby höll i klubban. Till skolans direktion och garantiförening har bland annat hört August Lindström och hans broder Edvard Lindström-Peltomäki. Den senare skänkte 1908 tomt till skolan. Lennart Appelö (1894-1968) ifrån Sideby tjänstgjorde som lärare i 39 år (1920-1959), tillsammans med sin hustru Edith, född Michelsén.
Kasaböle svenska uf (ungdomsförening) bildades år 1931. Året efter inköptes en bostadsbyggnad i byn, som efter ombyggnad fick namnet Stentorp. Verksamheten blev den för ungdomsföreningar vanliga, det vill säga dans, programfester, teater och föreningsutfärder till de närbelägna svenska ungdomsföreningarna på den andra sidan länsgränsen i Sydösterbotten. Nedgången kom med utflyttning av svenska ungdomar, främst emigrationen till Sverige efter andra världskriget.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Sastmola
|
|||||||||||||||||||
