Från Rilpedia

För andra betydelser, se Koppa (olika betydelser).

Grekiska alfabetet
Enhetsalfabetet
Α α Alfa			Ν ν Ny
Β β Beta			Ξ ξ Xi
Γ γ Gamma			Ο ο Omikron
Δ δ Delta			Π π Pi
Ε ε Epsilon			Ρ ρ Rho
Ζ ζ Zeta			Σ σ ς Sigma
Η η Eta			Τ τ Tau
Θ θ Theta			Υ υ Ypsilon
Ι ι Jota			Φ φ Phi
Κ κ Kappa			Χ χ Chi
Λ λ Lambda			Ψ ψ Psi
Μ μ My			Ω ω Omega
Extra tecken i äldre alfabet1
Digamma			Koppa
Stigma			Sampi
Heta
1 Källa: Nationalencyklopedin

Koppa (versal: Ϟ, gemen: ϟ) är en grekisk bokstav som i modern grekiska endast används för att beteckna tal med det joniska talbeteckningssystemet, exempelvis vid datering av legala dokument. Koppa har talvärdet 90.

Bokstaven ingick i tidiga former av det grekiska alfabetet men hade försvunnit när alfabetet standardiserades i början av 400-talet f.Kr. Utseendet var annorlunda under klassisk tid, och liknade mer latinets Q, vilket även avspeglas i dess placering mellan Π och Ρ (versal: Ϙ, gemen: ϙ). Etruskerna, som använde en variant av det grekiska alfabetet, fortsatte att använda koppa för k-ljud i kombination med u och v, [kʷu] eller [kʷv], och på det sättet fördes bokstaven sedan vidare som Q, q till det latinska alfabetet.

Dess ljudvärde var ett bakre velart eller uvulart k-ljud: [q] eller [qʰ]. Flera källor anger att det troligtvis också stod för ett främre labialiserat ljud: [kʷ] eller [kʷʰ]. Språkliga förändringar som gjorde att vissa k-ljud övergick i p-ljud (som stavades med pi och fi) gjorde att koppa inte längre behövdes, och den försvann ur alfabetet. Ett exempel av denna förskjutning är namnet Pompeius, som innehåller samma stam som quinque = fem.