Västerbottensost
Från Rilpedia
Västerbottensost är en grynpipig ost som tillverkats sedan 1870-talet och idag endast av Norrmejerier vid mejeriet i Burträsk. I direkt anslutning till mejeriet och ostlagret ligger huset Ostens lager, varifrån man kan följa arbetet i ostlagret, samt restaurangen och konferenslokalen Ostens hus, där det också finns en permanent utställning om mejerihistorien.
Osten tillverkas genom att mjölk pastöriseras genom att värmas upp till 71,7 grader i 16 sekunder för att sedan kylas ned till 29 grader. Därefter tillsätter man löpe, kalciumklorid samt mjölksyrabakterier. Under tillverkningen, ystningen, rörs blandningen om hela tiden och värms upp flera gånger. Under ystningen, som tar fyra timmar, sjunker pH-värdet i ostmassan från 6,8 till 6,0. När ystningen är klar hälls ostmassan i formar som får ligga under press i 30 minuter för att pressa ut vasslen. Därefter vänds osten på nytt och får ligga över natten. Nästa morgon vänds osten igen och får ligga under press i ytterligare en timme. Osten märks med datum, fetthalt samt vilket av årets ystningar osten kommer ifrån.[1]
Efter tre dagar i saltlake körs osten till ett lager i Ånäset mellan Umeå och Skellefteå där osten får vila i 18 graders värme under 18 dagar för att torka till den första vaxningen. Under dessa 18 dagar vänds osten varje morgon. Efter vaxningen flyttas osten till ett mognadslager där temperaturen är 12 grader luften har en luftfuktighet på 50 procent. Under lagringen kontrolleras ostarna och betygsätts på en betygsskala mellan 1 och 5. Ostar som bedöms som ettor säljs till livsmedelsindustrin, övriga ostar, 90 procent, blir runmärkta, ett kvalitetsmärke inom branschen. Efter tolv månaders lagring säljs osten till grossist.[2]
Innehåll |
Historia
Västerbottensosten kom enligt legenden till av en slump i slutet av 1872 när mejerskan Ulrika Eleonora Lindström jobbade ensam i Gammelbyns mejeri i Burträsk. Hon var tvungen att avbryta arbetet med västgötaosten för andra sysslor, vissa rykten gör gällande att dessa sysslor skulle ha med kärlek att göra. Detta medförde att ostmassan svalnade och värmdes i flera omgångar och resultatet blev inte som det var tänkt. Trots misstaget blev osten välsmakande och gjorde snabbt succé runt om i landet. [3]
I början av 1900-talet tillverkades västerbottensosten på många mejerier och med kraftigt skiftande kvalité, varför Västerbottens läns ostmejerier lämnade in en ansökan om registering av varumärke för att kunna garantera kvalitén på osten och sedan dess har W:t med kronan över prytt alla västerbottensostar och kvalitén varit densamma. [4]
Se även
Externa länkar
Källor
- ↑ Carin Mannberg-Zackari. "Från barkbröd till gastronomisk förnyelse" i Svenska Turistföreningens årsbok 2001, ISSN 0283-2976
- ↑ Carin Mannberg-Zackari. "Från barkbröd till gastronomisk förnyelse" i Svenska Turistföreningens årsbok 2001, ISSN 0283-2976
- ↑ Jonsson, Susanne: Västerbottensost, Prisma, 2008. ISBN 978-91-518-5051-1.
- ↑ Jonsson, Susanne: Västerbottensost, Prisma, 2008. ISBN 978-91-518-5051-1.
