Peder Jakobsson (Sunnanväder)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Peder Jakobsson, kansler och biskop, i Peder Svarts krönika nedsättande benämnd Peder Sunnanväder. Död 1527, avrättad på befallning av Gustav Vasa.

Han blev utnämnd till kansler 1506 under Svante Nilsson och var dennes och hans efterträdares Sten Sture den yngres främste rådgivare. Han blev 1510 kyrkoherde i Stockholm och 1515 utsedd till dekan i Västerås.

När Kristian II besegrade Sten Sture d.y. våren 1520 hade dennes åttaårige son Nils Sture förts i säkerhet till Gdansk med kanslern Peder Jakobsson som följeslagare. Peder Jakobsson försökte sedan få hjälp från den polske kungen och de preussiska handelsstäderna mot Kristian II. Peder Jakobsson, som var en av få gamla stureanhängare från den inre kretsen som Kristian inte avrättat, anslöt sig sedan till Gustav Vasas uppror.

Gustav Vasa hade under upproret mot Kristian II betecknat sig som en efterföljare till Sturarna. Peder Jakobsson deltog liksom andra stureanhängare i Gustav Vasas uppror. Peder Jakobsson blev utnämnd till biskop i Västerås 1523 och blev också medlem i riksrådet. Efter intåget i Stockholm vid midsommar 1523 höll Peder Jakobsson ett hyllningstal till Gustav Vasa i Storkyrkan.

Han blev tämligen omgående relativt ensam som gammal Stureanhängare och som följeslagare från upproret bland kungens män, då Gustav Vasa utsåg män som i det längsta varit Kristians medlöpare till sina rådgivare. Då Peders förtrogne Knut Mickelsson (Mäster Knut) enhälligt blev vald till ärkebiskop sommaren 1523 motsatte sig Gustav Vasa valet och ärkebiskopen fick avsäga sig värdigheten, och istället beordrades domkapitlet att välja Johannes Magnus, som precis återvänt från Rom för att som påvlig legat bekämpa den spirande lutherdomen.

Peder Jakobsson gav uttryck för sitt missnöje i några brev till sina vänner. Breven blev uppsnappade av kungen, som såg till att avsätta honom som biskop i Västerås.

Tillsammans med Knut Mikaelsson startade han i Dalarna vintern 1524-1525 en hätsk agitation mot Gustav Vasa, se dalupproren. Agitationen gjorde dock inget större intryck förutom i några bondsocknar i norra Dalarna. Under sommaren 1525 flydde han till Norge, men återvände efter några månader till Sverige med löfte om fri lejd.

Gustav Vasa bröt sitt lejdlöfte och ställde Peder Jakobsson inför rätta. Rättegången mot herr Peder hölls i Uppsala, och slutade med att han avrättades den 18 februari 1527.

  • Gustav Vasa skrev i december 1524 ett brev till dalkarlarna där han ömsom vädjar och ömsom varnar dem för förrädare som Peder Jakobsson. Ett utdrag:
"Käre vänner, som vi skrivom eder till for några dagar sidan om herr Peder kanceler, som här havar rympt sin borgan och givit sig upp till eder i then akt att han gärna stämplade oss något ont på med någon lygnaktug stycke, som han somligom utav eder föregivit haver, sva hoppas oss dock och intit tvivlar, att han thess med eder ingen makt hava skall. I äre the samma som först inträdde med oss, thå vi oss företogom näst Guds, eders och all Sverigis allmogis hjälp att forstyra then omilla k(onung) Krist(iern), och have thärmed, Gud tess lovad, god framgång haft, så att vi alle fri och säker vordne äre till vår hals för samma k(onung) K(ristiern) och hans parti, som edra forfädra i Dalerna alltid i fortiden gjort hava, att the theris rätte herre och sitt fädernes rike have bestånduge varit som ärlige tro dandemän. Och är for then skuld ingelunda troandis, att I för en sådan ordlös man skull, som for(nämn)da herr Peder är, vilje få eder och edra epterkommande itt annat rykte, än edra forfädra haft for eder (---) Ju förra thet kan ske ju bätter thet är, till att stilla thet rykte, som elles måtte föras kring om landit och thärmed väl in i annor stämplare, oss under ögonen, thär något ont av formodandis vore".


Företrädare:
Otto Svinhufvud
Biskop i Västerås stift
1523
Efterträdare:
Petrus Magni
Personliga verktyg