Larry Bird

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Larry Bird

Larry Joe Bird, född 7 december 1956, är en amerikansk före detta basketspelare.

Draftad av Boston Celtics år 1978, spelade small forward och power forward i tretton säsonger. Han slutade spela i NBA 1992. Jobbade sedan i Celtics från 1992 till 1997 och coachade sedan Indiana Pacers från 1997 till 2000.

Innehåll

Uppväxt

Född i West Baden Springs, Indiana, son till Joe och Georgia Bird. Växte upp i West Baden i staden French Lick, vilket gav honom smeknamnet "the Hick from French Lick" i hans senare basketkarriär. Finansiella problem plågade familjen Bird i Larrys barndom. Larrys far Joe fick senare alkoholprobelm och efter föräldrarna skilde sig år 1975 begick fadern självmord.

Trots motgångarna i barndomen blev han i high school en av de bästa spelarna i French Lick. Han var bäst i sitt lag Springs Valley High School och lämnade laget som skolans bästa målgörare någonsin. Hans bild hänger fortfarande kvar i skolan.

College

År 1976 kom han in till Indiana State University, som vid den tiden hade ett av landets bästa collegebasketbollprogram. Bird längtade hem, överraskad av storleken och mängden av folk som befann sig på universitet åkte han efter en månad hem till French Lick. Väl hemma gick han i ett lokalt college och hade många olika jobb, ett av de mest udda kanske var sopgubbe. Men Bird åkte tillbaks till Indiana State University där han var coachad av Bob King. King fick en hjärtattack under säsongen 1978-79 och assisterande coachen Bill Hodges blev huvudcoach. Bird ledde ISU Sycamores till NCAA-finalen 1979, de hade bara förlorat mot Michigan State Spartans där hans framtide NBA rival Earvin "Magic" Johnson spelade. The Sycamores avslutade säsongen 33-1 (33 vunna 1 förlorade), samma år vann Bird Naismith och Wooden awards, som ges till årets bäste collegebasketspelare. Bird lämnade Indiana State som femte högsta målgörare i NCAA:s historia. Bird avslutade collegekarriären med 30.3 PPG (points per game), 13.3 RPG (rebounds per game) och 4.6 APG (assists per game).

NBA

Värvad i första omgången av Boston Celtics 1978, trots att de inte visste om Bird skulle börja i NBA eller stanna vid Indiana State och Bird sa att han skulle stanna i Indiana. Celtics höll kvar sin exklusiva rätt till att värva honom år 1979, men kort därefter gick Bird med på skriva kontrakt med Celtics för USD$650,000 per år, vilket gör honom den mest betalda rookien i NBA:s historia.

Bird gjorde intryck direkt. Under 1978-79 säsongen hade Celtics 29-53, men med Bird med i laget förbättrade de sig till 61-21 i 1979-80 säsongen. Birds rival Magic Johnson hade också kommit in i NBA år 1979 och spelade för Los Angeles Lakers. Trots en stark rookiesäsong av Johnson blev Bird utnämnd till Rookie of the Year och blev inröstad i Eastern Conference All-Star team (något han skulle få uppleva i alla sina tolv säsonger). Under säsongen 1979 ledde Bird i Celtics i poäng (21.3 PPG), rebounding (10.4 RPG), steals (143), minuter spelade (2,955) och var tvåa i assist (4.5 APG) och trepoängare (58).

Senare den säsongen skulle Celtics få förstärkning av centern Robert Parish och drafträttigheterna till power forwarden Kevin McHale genom en trade med Golden State Warriors.

I Birds första säsonger var Julius Erving och hans Philadelphia 76ers Celtics största rivaler. Varje år kämpade lagen mot varandra i Eastern Conference-finalen.

NBA hade under större delen av 70-talet haft låga tittarsiffror och lite publik. Bird och Johnson ändrade allt. Omedelbart när dem kom in i ligan var de nästan alltid med i NBA-finalerna. Birds Celtics vann 1981, medan Johnsons Lakers vann 1980 och 1982. Bird och Johnson möttes för första gången som basketproffs i NCAA-finalen år 1979, men de skulle mötas många fler gånger under 80-talet, inklusive finalerna 1984, 1985 och 1987. Lakers mot Celtics, och speciellt Bird mot Magic blev några av de bästa matcherna i professionell sport någonsin.

1984 besegrade Celtics Lakers i sjunde finalmatchen med 111-102. Bird hade i snitt 27 poäng och 14 returer och tilldelades Finals Most Valuable Player. 1985 däremot hämnades Lakers förlusten och vann den sjätte finalmatchen i Boston Garden, men återigen gick MVP till Larry Bird.

Bird hade ännu en bra säsong året därefter med hjälp av Bill Walton. Walton hade blivit nekad av Lakers och som en sista chans ringde han Celtics manager Red Auerbach. Auerbach tänkte inte heller han ta in Walton i laget, men Bird som råkade vara i rummet bad honom att låta Walton spela för Celtics. Med Walton som en bra back-up för Kevin McHale och Robert Parish skulle Celtics återvända till NBA-finalen år 1986, men inte mot Johnson och Lakers som förlorade i Western Conference-finalen mot Houston Rockets. 1986 års Celticslag avslutade säsongen med 67-15 och besegrade Rockets i sex matcher är, den säsongen är en av Birds bästa. Samma år blev han återigen nämnd till Finals MVP med 24 poäng, 10 returer och 10 assist i snitt per match.

1987 blev Birds sista finalår. Efter att de kämpat sig genom svårigheter mot Milwaukee Bucks och Detroit Pistons kom de till slut till finalen, men de var ingen match mot det kraftfulla Lakers som hade vunnit 65 matcher under säsongen. 1988 förlorade Celtics mot Pistons i Eastern Conference finalen.

Bird har även vunnit NBAs 3-point contest flera gånger. Trots att han var en bra trepoängsskytt sköt dock inte särskilt mycket från trepoängs-land. Troligen för att han var en insidespelare.

Dream Team

Sommaren 1992 spelade Bird, Johnson, Michael Jordan och många andra stjärnor för USA under olympiska spelen. Det var första gånger USA sände professionella spelare för att spela i OS. "The Dream Team" som de kallades vann enkelt guldmedaljen.

Meriter

Lästips

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Larry_Bird"
Personliga verktyg