Dan Glans

Från Rilpedia

Version från den 25 februari 2009 kl. 13.57 av Hrvatski (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Dan Glans, född 2 maj 1947 i Tyringe, är en svensk före detta friidrottare.

Glans är kanske mest känd från finalen på 3 000 meter hinder i Olympiska sommarspelen 1976 i Montreal när Bo Hansson skrek ut: "Glans ligger sexa", samtidigt som Anders Gärderud höll på att springa hem Sveriges första friidrottsguld i OS sedan London 1948. Glans tappade sedan en placering och slutade sjua. I EM i friidrott 1978 blev han fyra på samma distans.

Glans vann SM på 3 000 m hinder 1973, 1974, 1976, 1977, 1979, på 5 000 m 1974-76, på 10 000 m 1976, på 25 000 m 1976, i terränglöpning 12 000 m 1975-79. År 2006 innehade Glans fortfarande det svenska rekordet på 3 000 m 7.42,24, 20 000 m 1:00.17,4 samt i entimmeslöpning 19 879 m.

Personbästa: 3.41,94 på 1 500 m, 7.42,24 på 3 000 m, 13.22,1 på 5 000 m, 28.29,3 på 10 000 m samt 8.15,32 i hinder, vilket han gjorde i OS-finalen. Det stod sig fram till 2007, då Mustafa Mohammed slog sig in i världseliten, som Sveriges tredje snabbaste tid någonsin.

Glans hade även en unik träningstaktik, då han aldrig tränade i tävlingstempo och höll reda på allt i sitt huvud.[1] Dan Glans ses som "Den glömde världsstjärnan", då han kom i skymundan av Anders Gärderud.

Referenser

Noter

  1. Artikeln "Dan Glans- Hur blev framgången verklig?" av Joakim Johansson, Svenska Friidrottsförbundet: Medel-långdistans

Källor

Personliga verktyg