Andrej Platonov
Från Rilpedia
Andrej Platonov (ryska: Андрей Плато́нов) är ett författarpseudonym av Andrej Platonovitj Klimentov, en sovjetisk ingenjör och författare. Han föddes 1 september 1899 i Voronezj och dog 5 januari 1951 i Moskva, av tuberkulos. Platonov var övertygad kommunist och blev redan 1920 medlem i bolsjevikpartiet, men blev utesluten (eller lämnade partiet självmant) 1927 och sökte igen medlemskap samma år. Han blev en av de tidigaste sovjetiska författarna efter revolutionen. Eftersom han intog kritisk ställning till kollektivisering och utrensningar blev han bannlyst av själve Josef Stalin som råkade se hans berättelser i en tidskrift. Under andra världskriget arbetade han som krigskorrespondent. De av hans skrifter som inte hemliga polisen beslagtog, lyckade hans änka bevara. Han återupptäcktes först på perestrojkatiden på 1980-talet.
Hans roman Grundgropen från 1930 är översatt till svenska. Romanen är en symbolistisk absurd-existentiell berättelse om sovjetsystemet. Sett i historisk perspektiv tog sig författaren betydande grad av politisk frispråkighet man inte finner hos någon som dog en naturlig död under denna tid. I boken förekommer en arbetarbrigad som gräver en grop för ett husgrund för ett "gemensamt hus åt proletariatet", påhejade av byggledningen med storslagna planer att överträffa partiets önskan genom att göra gropen inte bara fyra, men sex gånger större än den ursprungliga planen. Grävarna blandar in sig i en politisk utrensningpsykos på en kolchos som drivs av en aktivist, enligt centrala direktiv och episoden saknar inte ens en analogi till filosofskeppen, fast i form av en flotte. En liten flicka, Nastia som ses som den framtida sovjetmedborgaren och som adopterades av grävarna bistår ofta med bloddrypande politiska slagord. Vid kollektiviseringen äter någon upp tuppen, som svarar för ledarskapet i hönsgården, och därmed äventyras äggproduktionen ("Men kamrater, var är tuppen? [...] Hur skall det kunna bli ägg om inte vår hönsmassa har tillgång till någon produktiv ledning?!"). Aktivisten i kolchosen hotar de fattiga bönderna med "avkolchosifieringen" och inte bara med "avkulakiseringen", men till slut blir han själv offer för avkulakisering då han beskylldes för att leda kolchosen ut i "högeropportunismens vänsteristiska träsk". Till slut ansluter sig kolchosarbetarna i proletariatet i husgropen och grävandet fortsätter. Romanens utopi är en återspegling av motsatsen mellan drömmar och femårsplaner å ena sidan och verklighetens meningslöshet å den andra, liksom motsatsen mellan statens storslagna kommunism och den småskaliga medmänskligheten, och bristen på sådan, som indoktrinerats av politiska dekret.
| ” | (ur Grundgropen s37-38, övers. Kajsa Öberg Lindsten:
"Kamrater, via facket skall jag tilldela er visa förmåner", sade Pasjkin [facklig ledare]. "Men varifrån skall du ta de där förmånerna?" frågade Safranov [arbetarbrigadledare]. "Vi måste först producera och överlämna dem till dig, för att du sedan skall kunna tilldela oss dem." |
” |
Böcker översatta till svenska
- Don Quijote i revolutionen, 1973 (Tjevengur)
- Grundgropen, 2007 (Kotlovan)
- Lyckliga Moskva, 2008 (Stjastlivaja Moskva)
Källor
- Thomas Seifrid Andrei Platonov: Uncertainties of Spirit (Cambridge, England, 1992) ISBN 978-0-521-40522-5
- Katarina Clark Soviet Culture and Power. A History in Documents 1917-1953 (Yale Univ. Press, 2007) ISBN 978-0-300-10646-6
- Efterord av Kajsa Öberg Lindsten till Andrej Platonov Grundgropen ISBN 978-91-88858-44-3
- DN Kultur 2007-11-27: Sovjets Ground Zero av Stefan Jonsson
