Från Rilpedia

The Wailers är namnet på en rad kända konstellationer av musikartister i Kingston, Jamaica från 1963 och en bit in på 1990-talet. Bob Marley ingick i alla dessa fram till sin död 1981, varefter hans kompband fortsatte att ge konserter och spela in några album.

Vokalgruppen Wailers var verksam cirka 1963 och 1966 under den jamaicanska ska-eran. De mer stadiga gruppmedlemmarna var Neville/Bunny Livingstone (som bildade gruppen), Bob Marley, Peter Tosh, Junior Braithwaite och Beverly Kelso. Gruppen kallade sig också The Teenagers, The Wailing Rudeboys, The Interns (en låt) och The Wailing Wailers, och The Wailers igen. De unga tonåringarna – som alla bodde i slummen i Trenchtown – tränades och fick lära sig harmoniteknik och stämmor av musikern och sångaren Joe Higgs hemma i dennes kök. Bob Marley var den enda av ungdomarna som hade fått sin musik inspelad tidigare: fyra singlar hos Leslie Kong. Han var också den som skrev flest låtar och hade vunnit några amatörtävlingar som anordnades av de mobila gathörnsdiskotek som kallades sound systems. Han hade bl.a. framfört sin låt Simmer Down två år innan den spelades in 1963. ^[1]

En vän till Joe Higgs – Alvin "Seeco" Patterson – hörde ungdomarna och arrangerade en audition hos Clement S. Dodd som hade startat Studio One 1962. The Wailers sjöng en eftermiddag i december 1963 fyra nyskrivna låtar för Clement "Coxsone" Dodd, som hade rykte om sig att direkt kunna avgöra som skulle bli en hit. Dodd såg nöjd ut, men inte alltför belåten ut. Bunny bad då Bob att han skulle sjunga låten Simmerdown som Bob hunnit tröttna på efter att ha sjungit den så ofta. Innan Bob hunnit protestera hade Peter börjat spela på sin akustiska gitarr och gruppen hade börjat köra, så Bob hade inget annat val än att börja sjunga. Han hade knappt hunnit till första refrängen innan en lycklig Dodd hejdade dem och bad dem komma tillbaka tidigt nästa morgon. Simmerdown spelades in nästa dag, och det band som Dodd anlitat var det bästa på jamaica – The Skatalites. Singeln spelades på Dodds två sound system samma kväll och publiken älskade den. Simmerdown låg etta i Jamaica fram till februari 1964. Tonåringarna anställdes av Dodd och fick veckolön mot att de med jämna mellanrum skrev nya låtar och uppträdde. Wailers spelade in ungefär ett hundratal låtar till och hade egentligen bara konkurrens av Toots and The Maytals. Andra stora hitar var "One Love" (som Marley senare gjorde en känd reggaeversion av), "Hurts Yo Be Alone", "Hooligan", "Rude Boy", "Ska Jerk", "Jailhouse" och "I'm Still Waiting". ^[2], ^[3]

Beverly Kelso lämnade gruppen under hösten 1965. Bob Marley gifte sig med Rita Anderson i början av 1966 och på festen spelades den nya ska-singeln Put It On om och om igen, en låt som Marley senare spelade in flerd reggaeversioner av. Marley lämnade därefter Jamaica för att arbeta i USA under åtta månader. Peter och Bunny rekryterade Constantine "Dream" Walker och fick under året flera stora hits, bl.a. "Let Him Go", "I'm The Toughest", "Mellow Mood" och "Dancing Shoes". När Marley kom tillbaka från USA räckte det han sparat ihop tillsammans med gruppens royalties till att starta det egna skivmärket Wail 'N Soul 'M. Bob Marley, Peter Tosh och Bunny Wailer hade inget distributionsnät utan cyklade runt i Kingston och lyckades sälja så många som 50.000 exemplar av sina fyra första singlar. För pengarna kunde de öppna en egen skivaffär. ^[4]

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet anammade trion rastafariideologin, lärde sig spela instrument och inledde ett samarbetade med producenten Lee "Scratch" Perry. Hos Perry träffade de bröderna Aston "Family Man" Barrett (bas) och Carlton Barrett (trummor), som därefter kom att tillhöra The Wailers. Gruppen lämnade hastigt Perry i samband med en tvist om royalties och ersättningar, och fick 1972 låna en större summa pengar av skivbolaget Island Records ägare Chris Blackwell för att spela in en LP. Tanken var att lansera The Wailers som en svart rockgrupp. Resultatet blev det historiska reggaealbumet Catch a Fire 1973, som följdes upp av albumet Burnin' samma år. Låten I Shot The Sheriff från den senare LP:n blev en jättehit och The Wailers blev internationellt kända. Gruppen splittrades 1974 och Tosh, Livinstone och Marley påbörjade varsin solokarriär. McIntosh bytte namn till Peter Tosh och Livingston blev Bunny Wailer, medan Marley fortsatte som ledarfigur i sitt band Bob Marley & The Wailers.

Den enda nu levande medlemmen av gruppens kärna är Bunny Wailer, som håller en låg profil. Samtliga fem i den sista uppsättningen av The Wailers har skjutits – Peter Tosh och Carlton Barrett till döds.

Diskografi

• 1966 – The Wailing Wailers

• 1970 – The Best of the Wailers

• 1970 – Soul Rebels

• 1971 – Soul Revolution

• 1971 – Soul Revolution Part II

• 1973 – Catch a Fire

• 1973 – African Herbsman

• 1973 – Burnin'

Källor

1. ↑ Pierson, L. & Steffens, R. (1991) The Wailers: an Appreciation. Artikel publicerad i CD-boxen Bob Marley & The Wailers One Love: Bob Marley, Peter Tosh, Bunny Wailer at At Studio One
2. ↑ ibid
3. ↑ Steffens, R. (1985) Junior BraithWaite Telephone Interviewed
4. ↑ Pierson, L. & Steffens, R. (1991) The Wailers: an Appreciation. Artikel publicerad i CD-boxen Bob Marley & The Wailers One Love: Bob Marley, Peter Tosh, Bunny Wailer at At Studio One