Takht-e Soleyman

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Takht-e Soleymana
Världsarv nr 1077
Kratern
Plats Västazarbaijan
Land Irans flagga Iran
Geografiskt läge 36°36′14″N 47°14′6″O / 36.60389, 47.235 (Takht-e Soleyman)Koordinater: 36°36′14″N 47°14′6″O / 36.60389, 47.235 (Takht-e Soleyman)
Typ Kulturarv
Kriterium i, ii, iii, iv, vi
Regionb

Inskriptionshistorik

Inskrivet 2003
Världsarvskommitténs 27:e möte

a Officiellt namn översatt till svenska
b Enligt Unescos indelning

Ej att förväxlas med Takht-e-Sulaiman i Pakistan och Sulaymanbergen i Kirgistan.

Takht-e Soleyman, (persiska: تخت سليمان, Salomos tron) är den viktigaste helgedomen för zoroastriska och Sasanidiska imperiet. Den 3 juli 2003 blev helgedomen, som ligger nära den moderna staden Takab i Västazarbaijan, Iran ett världsarv.

Det befästa området ligger i en dal, mitt i en mosaik av odlingsfält 400 km väster om Teheran. Platsen omfattar lämningar av en zoroastrisk helgedom delvis återuppbyggd under Ilkhanidiska perioden, såväl som ett tempel från Sassanidisk tid, som var helgat till Anahita (på modern persiska kallad Nahid). Likt många andra platser i Iran, som Firouzabad, tanser man att designen av eldtemplet, palatset och allmänna planen starkt influerat utvecklandet av islamisk arkitektur.

Folkliga legender säger att kung Salomo brukade fängsla monster innanför den 100 meter djupa kratern i det närliggande Zendan-e Soleyman ("Salmomos fängelse"). En annan krater innanför befästningarna är fyllt med källvatten; Salomos sägs ha skapat en flödande damm som än idag finns kvar. I vilket fall tillhör Salomo semitiska legender och därför anses sägnen och namnet (Salomos tron) ha blivit till efter den islamiska erövringen av Persien. Ett armeniskt manuskript från 300-talet, som relaterar till Jesus och Zarathustra, och ett antal historiker från den islamiska perioden, nämner denna damm. Grunderna till eldtemplet omkring dammen hör till denna legend.

Arkeologiska utgrävningar har avslöjat spår att området använts på 500-talet f.Kr. under den Achaemenidiska perioden, såväl som spår av senare partiska bosättningar i citadellet. Mynt från de sasanidiska kungarnas regeringstid, har också hittats. Enligt legenden, reste varje potentiell sasanidisk härskare hit för att ödmjuka sig själv vid det helgade eldaltaret innan de tillträdde tronen.


Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Bildgalleri

Externa länkar

Personliga verktyg