Synarki
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. |
Synarki - en politisk ideologi definierad som motsatsen till anarki. Där anarkin vill verka för ett avskaffande av staten och dess inflytande över individen, så är synarkins mål en stat med total kontroll över medborgarna. Medlen för detta är politiska, ekonomiska och religiösa.
Innehåll |
Begynnelsen
Synarkin grundades av fransmannen och mystikern Joseph Alexandre Saint-Yves d'Alveydre (1824-1909). Hans idé var en dröm om ett harmoniskt samhälle, utan motsättningar, styrt av ett upplyst fåtal. Rörelsen sägs vara en av influenserna bakom den tidiga fascismen. Synarkin var till skillnad från denna dock inte fanatiskt nationalistisk. Ett av målen för synarkin var en federal europeisk union.
Myten
Enligt myten verkar Synarkin till sin natur i det fördolda, via hemliga sällskap och inflytande över nyckelpersoner. I dess idé om statsskick sägs ingå en despotisk byråkrati av öststatsmodell parad med högteknologisk övervakning av medborgarna.
Till klichébilden av synarkin hör också att den pragmatiskt infiltrerar både höger- och vänsterrörelser, för att på så sätt från alla håll angripa demokratiska regeringar och kunna ersätta dessa med mer totalitära fåmansstyren, som lättare kan manipuleras. En sådan konspiratorisk beskrivning påminner om den i den anglosaxiska världen mer kända myten om illuminanterna(läs:Adam Weishaupt och Jesuitorden), även de utpekade som fortfarande existerande, och i full färd med att tillförskaffa sig politiskt herravälde i det fördolda, trots att de skingrades och förbjöds i Bayern i slutet av 1700-talet.
Nutid
Synarkin används än idag som begrepp mot politiska motståndare. Under andra världskriget tog den subversiva partisan-radion Radio Inconnue upp synarkin, vilken framställdes som direktivgivande till den under ockupationen tyskvänliga Vichy-regeringen. Radio Inconnue framhävde i sina sändningar att synarkin hade en högst reell existens, och speciellt pekade man ut ett antal prominenta finansmän inom Banque Worms som kolloboratörer. Överhuvudtaget framställdes synarkin såsom socialistfientligt och bestående av hemliga förbund av finans- och industrifolk verkande politiskt. Eventuellt var Radio Inconnues uppgifter desinformation härrörande från general Pétains hemliga underrättelsetjänst avsett att misskreditera vissa fiender.
Den tidigare premiärministern Harold Wilsons uttalande på 60-talet om "the Gnomes of Zürich", mot vilka han var maktlös, de internationella bankirer och finansiärer vilkas identitet var svårt att fastslå, men vilka var de som verkligen var de som styrde och ställde i Europa - en handfull personer i Schweiz, Tyskland, Frankrike och Italien - kan ses som en referens till dagens synarki.
Inte för inte har Oliver Dard till sin bok om synarkin som underrubrik "le mythe du complot permanent".
Se vidare Schwaller de Lubicz, Geoffrey de Charnay och Joseph Retinger.
Litteratur
- Jean Saunier: La Synarchie (1971)
- Olivier Dard: La Synarchie (Perrin, Terre d'histoire, 1998)
