Från Rilpedia

Stylus phantasticus (även stylus fantasticus eller Fantastischer Stil, fantastisk stil) är en stilriktning inom kammar- och orgelmusiken, som nådde sin höjdpunkt i den nordtyska skolan under 1600-talet.

Verk som är komponerade enligt stylus phantasticus är hållna i en ur improvisationspraxisen härledd dramatisk stil, varvid korta, mycket varierande och delvis dissonanta avsnitt förbinds med varandra på originella sätt.

I Giovanni Pandolfis och Dietrich Buxtehudes sonator når stylus phantasticus en höjdpunkt genom att ostinatostrukturer över soloinstrumentens stämmor utvecklar en komplex kontrapunkt – analogt med dagens improvisationspraxis inom jazzmusiken.

Stilens pionjärer var Girolamo Frescobaldi (1583–1643), Giovanni Pandolfi (cirka 1620–1669) och Johann Jakob Froberger (1616–1667).

Författaren, vetenskapsmannen och uppfinnaren Athanasius Kircher beskriver stylus phantasticus i sin bok Musurgia Universalis:

”

Den fantastiska stilen är särskilt lämpad för instrument. Den är det mest fria och ohämmade kompositionssättet; den är ej bunden av någonting, icke till något ord eller ett melodiskt subjekt; den instiftades för att påvisa genialitet och undervisa i harmonins fördolda utformning och sinnrik komposition av harmoniska fraser och fugor.

”

Litteratur

• Cantagrel, Gilles (redaktör): Guide de la musique d’orgue. Éditions Fayard, Paris (1991), ISBN 2-213-02772-2
• Kircher, Athanasius, Musurgia universalis sive ars magna consoni et dissoni in libros digesta. Romae : Ex typographia Haeredum Francisci. Corbelletti (1650). http://www.rdg.ac.uk/library/colls/special/featureditem/kircher/index.html (engelska)

Referensförteckning

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.