Från Rilpedia

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Sture Ericson född 7 september 1937, är en tidigare chefredaktör och riksdagsman. Som ledamot i utrikesutskottet var han ett av socialdemokraternas tunga namn i utrikesfrågor. Han är idag knuten till företaget Security Alliance.

Innehåll 1 Karriär 2 Den baltiska frihetsprocessen 3 Vapenexport 4 Referenser

Karriär

Ericson var i början av 60–talet SSUs internationella sekreterare och fullgjorde sin värnplikt 1962–63 vid B-kontoret, en enhet vid Försvarsstabens sektion II/Inrikesavdelningen som senare kom att bli Informationsbyrån, en grupp som hade tydlig politisk inriktning med starka band till SAP. Han var också anställd där en kortare tid.^[1][2]

Ericson var generaldirektör för Överstyrelsen för civil beredskap fram till dess nedläggning 2002. Han verkade för att omvandla civilförsvarets inriktning från förberedelser för ”ett allt mindre sannolikt väpnat angrepp” till civil krishantering och fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands.^[3] Han har länge arbetat för nedrustning av den svenska militären.^[4][5][6]

Som Försvarsutskottets viceordförande förordade han 1993 anslutning till VEU och året därpå samarbete med Nato.^[7]

Den baltiska frihetsprocessen

Ericson förhöll sig kallsinnigt till den baltiska frihetsprocessen. I en riksdagsdebatt 1988-03-16 kallade han ett förslag om att uttrycka moraliskt stöd för Baltikums krav på självbestämmande^[8] för "utrikespolitiska stolligheter". Han hävdade att detta är sådant som man "odlar på den extremmoderata kanten för att det möjligen skall ge en del exilbaltiska röster i höstens val"^[9]. Sedan företrädare för Folkfronterna i de tre baltstaterna allt tydligare krävt full självständighet, förklarade han att de baltiska folkfronterna inte krävde detta.^[10]

Vapenexport

Som medlem i den s.k. rådgivande nämnden gav Ericson klartecken för regeringens beslut att exportera av vapen till Indonesien, Kuwait, Saudiarabien, Bahrein, Quatar, Förenade Arabemiraten (Abu Dhabi och Dubai) och Oman, sannolikt med stöd av partiledningen. Det ledde till kritik på grund av de ofria förhållandena i dessa länder. Inför riksdagsvalet 1994 beslöt Örebro läns socialdemokratiska distriktskongress att inte nominera honom till riksdagen, bland annat på grund av vapenexporten.^[11]

Referenser

1. ↑ Det grå brödraskapet. En berättelse om IB. Del 2 SOU 2002:92.
2. ↑ Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945. Del 3 SOU 2002:87.
3. ↑ ”Slöseri med skattepengar att planera för ett osannolikt angrepp" FOA-tidningen nr 6-1998.
4. ↑ Sture Ericson: ”Nedrustningens bidrag till vår säkerhetspolitik: Hur bevara Sveriges frihet och fred”, Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift. bihäfte 1984, s. 71–78.
5. ↑ Sture Ericson: ”Inte rimligt att försvaret tilldelas pengar”, SvD 14 mars 1993.
6. ↑ Sture Ericson: ”Minska militärens budget!”, SvD 14 september 2001.
7. ↑ Artikelkonkordans ur Hudiksvalls Tidning
8. ↑ Gunnar Hökmark i Norrköpings tidningar 1988-02-26.
9. ↑ Östeuropa-Solidaritet 2/88.
10. ↑ Kommunismen och Baltikum Andres Küng 13 april 1999.
11. ↑ Henrik Westander: Vapenexport - svenskt stål biter SÄK-häfte nr 2 1995, från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.