Sojuz 18a

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sojuz 18a
[[Bild:|250px]]
Fakta
Modell: Sojuz 7K-T
Anropssignal: Урал (Ural - "Ural")
Startplats: Baikonur
Start: 5 april, 1975, 11:04:54 UTC
Landningsplats: Altaj bergen
Landning: 5 april 1975, 11:26:21 UTC
Färdens tid: 21 min
Varv: 0
Massa: 6830 kg
Besättning
Besättning: Vasili G. Lazarev (2)

Oleg G. Makarov (2)

[[Bild:|180px]]
Kronologi
Föregående uppdrag Nästa uppdrag
Sojuz 17 Sojuz 18


Sojuz 18a var en misslyckad flygning i det Sovjetiska rymdprogrammet. Från början hette flygningen Sojuz 18 och hade som mål att skicka den andra besättningen till Saljut 4.

Innehåll

T+288.6

Vid T+288.6 sekunder och på en höjd av 192 kilometer, började planenligt separationen av andra och tredje raketsteget. Men endast tre av de sex låsningarna släppte. Detta ledde till att tredje steget startade när det andra fortfarande satt kvar under det. Trycket från tredje stegets motor bröt sönder de kvarvarande låsningarna och andra steget lossnade pga påfrestningen. Andra steget påverkade övriga raketen, från det att det borde lossna, tills det verkligen lossnade. Därför kom raketen ur kurs. Vid T+295 sekunder hade kursavvikelsen blivit så stor att räddningsraketen aktiverades automatiskt och drog loss omloppsmodulen och återinträdeskapseln. Vid denna tidpunkt hade raketen tippat över och var på väg mot jordytan. Räddningsraketen var konstruerad för att utsätta kosmonauterna för max 15g, men pga raketens vinkel blev det hela 21,3g.

Landningen

21 minuter efter att raketen startat från Baikonur landade kapseln i Altajbergen, nordvästra Kina, 80 kilometer från gränsen till Sovjet. Efter några timmar hämtades besättningen av sovjetiska helikoptrar utan att man meddelat Kina.

ASTP

Eftersom ASTP var nära förestående informerades NASA om "incidenten", som enligt Sovjet berodde på att man använt en äldre modell av Sojuzraket än den som skulle användas till ASTP. Det dröjde fram till 1983 innan det sovjetiska folket fick höra om insidenten och då i armétidningen "Red Banner".

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Personliga verktyg