Skandinaviska Grafit AB
Från Rilpedia
Innehåll |
Historia
Skandinaviska Grafitindustri AB började sin verksamhet i Trollhättan omkring 1917. Tillgången på billig elkraft gjorde att elslukande processer kunde förläggas till Stallbacka. I början tillverkade grafitelektroder, bakelit, smörjmedel av grafit, skarvnipplar, grafitanonder m.m. Men man koncentrerade sig mer på att tillverka grafitelektroder i stora elektriska ugnar.
Tillverkning
Den moderna tillverkningen av grafitelektroder går till så att främst petroleumkoks, kolstybb och beck i de rätta proportionerna blandas och formas med värme. Resultatet är en plastig massa som kapas i längder och som sist kyls ned i ett temperaturkontrollerat bad.
Nästa steg är baking. De färska elektroderna körs in i speciella ugnar där de bakas i 800-gradig värme under ca. 1-2 veckor beroende på elektrodstorleken. Det tar såpass lång tid att få beck omvandlat till kol.
Efter baking impregneras elektroderna med specialbeck för ge dem bättre täthet, mekanisk styrka och den elektriska ledningsförmåga som de behöver för att kunna arbeta under svåra förhållanden i slutkundens masugnar.
Nästa steg är rebaking eller ombakning. I detta steg uppnår elektroderna nästan 750 grader Celsius för att få impregneringsbecket omvandlat till kol och för att ev. flyktig impregnering ska försvinna.
De ombakade elektroderna grafiteras i nästa steg. Här ligger elektroderna på rad och glöder, nästan 3 000 grader. I detta stadium övergår materialet till konstgjord grafit. Efteråt kyls de ned innan de går till maskinbearbetning.
Maskinbearbetningen skalar ned elektroderna till sin slutliga form. Man mäter även det elektriska motståndet i elektroderna. Elektroderna förses även ibland med skarvnipplar i grafit innan de är klara för transport.
Grafiteringsugnar även kallade Grafitiseringsugnar vilka bestod av stora ett par, tre meter höga fyrkantiga metallboxar, öppningsbara i framkant med elektrisk matning i fram- och bakändorna. I ugnen lade man petroleumkoks tillsammans med små mängder järnoxid eller kolborstar, pulveriserat kol eller liknande inbäddat i koksgrus på ugnens eldfasta murverk i botten och isoleringsmassa i toppen t.ex. sand, sågspån eller kolpulver. Ström skickas på och materialet uppnår en temperatur uppåt 4000 grader Celsius, materialet omvandlades till konstgjord grafit. Metoden kallades för Acheson-metoden efter uppfinnaren Edward Acheson. Processen går till mer detaljerat att kolet först utreducerar metallerna ur dess oxider, varefter metallen förenar sig med kol till karbid, vilken vid den höga temperaturen i ugnen, sönderfaller i grafit och gasformig metall. Den angriper en ny kvantitet kol, och den senare delen av förloppet upprepas tills hela kärnan omvandlats.
Uppköp
1967 köptes företaget upp av Union Carbide. Union Carbide bildade dotterbolaget Union Carbide Norden AB med huvudkontoret i Trollhättan.
Miljö
Tillverkningen var mycket smutsig. Arbetarna fick ha en overall i produktionen och en annan när de gick från en avdelning till en annan på fabriksområdet. Dock verkar inte tillverkningen ha genererat lika mycket protester som grannföretaget Ferrolegeringar. Dock hade grafitdamm en förmåga att tränga in överallt och lägga sig som ett grått fett pulver.
Olyckor
Ett ständigt problem var koloxid från tillverkningen. Otillräcklig ventilation, gammal utrustning och kanske inte optimala lokaler bidrog till sitt. Det hände några allvarliga incidenter sedan koloxid t.ex. vid ett tillfälle läckt in upp genom en golvbrunn inne på ett kontor i anslutning till en av grafiteringshallarna. Vid en del tillfällen fick grafiteringshallarna utrymmas och vädras ut. På 1980-talet inträffade en explosion i bakinghallen med endast små materiella skador. Det väckte dock upprörda känslor med Bhopalkatastrofen i färskt minne. Någon klottrade på bakinghallen "Inget mer Bhopal!".
Utbyggnad
Under 1950-talet moderniserades Grafiteringshall III & IV, ugnarna moderinserades under 1960-talet för att kunna öka kapaciteten. I ett ytterligare steg i att öka kapaciteten, tillkom 1970-talet Bakinghallen med impregneringsavdelning av råkol, s.k. grönkol. Utbyggnadsplaner på bl.a. ytterligare en bakinghall fanns på 1970-talet men det blev inte mycket mer än så. Byggnaderna var byggda i omgångar och utspridda över ett ganska stort område. Totalt sett uppgick antalet byggnader till närmare 20 stycken.
Avveckling
Företaget fick raskt bekymmer på 1970-talet och en bit in på 1980-talet. Kloralkaliindustirn hade övergått från grafitelektroder till platinaelektroder. Antalet hyttor och smältverk med ljusbågsugnar minskade i snabb takt. Grafitförbrukningen per ton minskade också. Efter ha gått igenom en svår period med minskande antalet anställda lades fabriken ned 1986. Tillverkningen överfördes till Union Carbides nybyggda fabrik i Calais i nordöstra Frankrike 1986. Företaget började avveckla sin verksamhet redan i början på 1980-talet då Grafiteringshall III & IV ställdes av. Årsskiftet 1985/1986 lades fabriken ned. I ren frustration ställde företagsledningen produktionsordrar, kopior på ritningar, temperaturgrafrullar från ugnarna, personakter, foton m.m. i kartonger på huvudkontorets vind, låste och gick.
Efter avvecklingen
Efter nedläggningen bildades Grafiten Industricentrum, lokaluthyrning av det gamla fabriksområdet. En rad småföretag har verksamhet på området idag bl.a. Bilåtervinning i f.d. Grafiteringshall III & IV, DHL, däckfirma m.fl. Idag ägs industricentrumet av ett irländskt bolag. I stort sett alla byggnader finns förutom en liten vaktmästarbostad och utskeppningslastbryggan.
F.d. huvudkontoret (Byggnad 11) brann sommaren 2004. Sängrökning var orsaken. Övervåningen som blev värst drabbad renoverades efter branden.
