Sandslån
Från Rilpedia
Sandslån Siffrorna avser orten |
||||
---|---|---|---|---|
|
||||
Landskap | Ångermanland | |||
Län | Västernorrlands län | |||
Kommun | Kramfors kommun | |||
Församling | Ytterlännäs församling | |||
Folkmängd(2005) | 290 | |||
Area(2005) | 111 hektar | |||
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 2008-03-11) |
Sandslån är en tätort i Kramfors kommun, Västernorrlands län, Ångermanland.
Innehåll |
Allmänt
Sandslån ligger mitt emot Nyland vid stranden av Ångermanälven. Just här övergår Ångermanälven till att vara havsvik. Vid övergången till havsvik har älven genom århundraden lämnat enorma mängder sediment som grundat upp i älvmynningen och tillsammans med landhöjningen åstadkommit flera små öar varav Hammarsön var en. Hammarsön är inte längre någon ö. Den lilla sandön, Sandslåön, avskiljs från Hammarsön genom en kort vattenled som fick namnet Tapparrännan. Den lilla och låga bron över till Sandslåön har av någon anledning kallats Högbron och har genom tiderna haft lite olika utförande.
Sandslån etablerades på 1870-talet då flottningsbolaget under ledning av teknikern Anders Erik Dandanell lät bygga det enorma timmerskiljet. För att arbetarna skulle ha någonstans att bo byggdes ett antal arbetarkaserner och ett marketenteri (matsal). De som bodde i kasernerna under sommaren kallades "lösingar". De kom i början av juni och återvände hem i slutet av september då flottningssäsongen var över.
Timmersorteringens historia
På vattensågarnas tid hade älven börjat utnyttjas för flottning av timmer från skogsområden längre upp i älvdalen. När det enorma timmerskiljet anlades vid Sandslåön i början av 1870-talet ökade kapaciteten kraftigt att sortera timret efter ägare. Snart hade ångsågarna etablerats och de kunde köra i princip året runt och efterfrågan på timmer ökade dramatiskt. Snart arbetade närmare 700 man ute på skiljet vid älvmynningen. När dessutom cellulosaindustrierna etablerades, från Väja till Utansjö, började man hämta timmer från norra Jämtland och södra Lappland. Olika flottleder etablerades och Ångermanälven blev den särklassigt största flottningsleden i Skandinavien. Några leder kan nämnas: Timmer som avverkats uppe vid Kultsjön och Malgomaj togs via vattensystemen förbi Vilhelmina och Åsele och in i Ångermanälven. Timmer som avverkats uppe i Strömsunds kommun nådde Ångermanälven via Faxälven och Fjällsjöälven. Här talar vi om en sammanlagd flottningssträcka av 30-35 mil! Etableringen av det enorma timmerskiljet på sandslåön blev startpunkten för framväxten av samhället Sandslån.
Mellan åren 1872 och 1982 var Sandslån förmodligen världens största timmersorteringsverk. Det manuella timmerskiljet, med runt sjuhundra arbetare, låg mellan Sandslåön och barlastön Lilla Norge. Rekordåret 1953 sorterades närmare 23 miljoner timmerstockar. Det nya mekaniska orteringsverket ersatte på 1960-talet det gamla manuella skiljet, hade cirka nittio arbetare varav tjugofem var kvinnor. Det nya skiljet lämnade plats för kvinnor på en tidigare totalt mansdominera arbetsplats. Vid tester inför starten av nya skiljet hade det visat sig att kvinnor, i vissa arbetsmoment, var helt överlägsna män. Det nya skiljet placerades i Kungsgårdsfjärden. 1982 upphörde även det nya skiljet med sin verksamhet. Timmerleveranserna till sågverk och massafabriker skedde nu på lastbil och järnväg. Sandslån påverkades givetvis mycket negativt av nedläggningen. Så sent som i början av 1950-talet fanns det i samhället tre livsmedelsaffärer, några kiosker och ett par kaféer men redan på 1960-talet påbörjades avvecklingen av ortens service. Affärer lades ned, liksom skolan, och de ungdomarna sökte sig från samhället för studier och arbete på annan ort. Idag kan arbetstillfällena i Sandslån räknas på handens fem fingrar. De som nu bor i Sandslån arbetar i Nyland, Kramfors och andra orter i Sandslåns närhet. Förvånande är att det idag knappt finns ett ledigt hus i Sandslån. Det kan nog bero på ortens exceptionellt fina läge på solsidan av Ångermanälven, att husen är extremt billiga och att det råder pendlingsavstånd till jobben.
Under två säsonger, 1960/1961 och 1975/1976, spelade Sandslåns bandylag (kallades timmerkusarna) i allsvenskan under namnet Sandslåns SK. Deras bandybana döptes naturligt nog till Flottarvallen. Det anmärkningsvärda med bandylaget var att man rekryterade spelarna enbart från orten och trots detta tunna underlag kunde nå högsta serien i landet.
Dagens samhälle
På Sandslånön finns idag museum, fem f.d. arbetarkaserner, restaurang, marina samt tornet ute i Kungsgårdsfjärden som är enda resten efter timmersorteringsverket. I de f.d. arbetarkasernerna finns flottarmuséet, häxmuséet och vandrarhem. I f.d. arbetarmässen finns en restaurang. Uppe vid Hammarsbron ligger Unanders motor som lyckats överleva och är idag ett blomstrande företag med kunder från hela Mellannorrland.
Under sommaren finns möjlighet att ta en härlig tur på Ångermanälven eftersom M/S Ådalen III har sin bas just i Sandslån. Varje sommar anordnar Båtklubben också en ö-fest (i augusti) - en fest som brukar locka mycket folk till samhället och avslutas med dans i den stora lokal där båtar brukar förvaras under vintern.
Kända personer från Sandslån
En författare från Sandslån var Oscar Lundin som skrivit bland annat boken "Vår herres vikarie". Oscar, född i Hyndtjärn i Nordingrå, var också lärare på Sandslåns skola under en mycket lång tid och blev samhället troget till sin död. Två av Oscars söner, Mats Lundin i Östersund och Ivar Lundin i Nyland, har skrivit en bok om Sandslån. Den heter "Sandslån – en ort i timmerriket" och finns att låna på biblioteken i Ångermanland (fjärrlån för den som bor ute i landet). Mats har skrivit en uppsats om häxprocesserna i Ångermanland i slutet av 1600-talet, en bok om samernas vistelsehistoria i Ångermanland samt en bok om Höga kusten. Många elever i Sandslåns folkskola hade också Volmar Wiklund som lärare. Volmar var född i Sörvik på andra sidan Kungsgårdsfjärden. Efter pensioneringen flyttade han först till Nyland och senare till Sollefteå där han avled. Under många år var Agda Altin lärare för småskolan. Hon var född i Sandslån och även hon blev orten trogen till sin död.
Vi får absolut inte glömma bort mannen som var ansvarig för byggandet av det jättelika timmerskiljet vid Sandslån. Hans namn var Erik Anders Dandanell. Han växte upp i Vikmanshyttan och kom först till Härnösand och sökte därifrån jobbet som projektledare och VD för timmerskiljet vid Sandslåön. Under 1870-talet uppfördes timmerskiljet som av många ansågs vara världens största. Dandanell blev därefter flottningschef, fram till 1909, och bodde en tid i den pampiga herrgården i Västhammar, 1 km norr om nuvarande Hammarsbron. Han hade efterträtt skogspatronen Conrad Fitinghoff med hustru Laura Fitinghoff (hon som skrev "Barnen ifrån Frostmofjället"). Familjen Dandanell lämnade Hammar och Ådalen 1909 och flyttade till Strängnäs. Dandanell bodde aldrig på Sandslån men eftersom han var huvudansvarig för skapandet av skiljet och därmed uppkomsten av orten Sandslån så måste han alltid lyftas fram när man tecknar Sandslåns historia.
1929 kom Axel Högström till Sandslån som chef över verket. Han var född 1891 i Notviken utanför Luleå och blev först inspektor vid timmersorteringsverket i Kalix innan han tillträdde tjänsten i Sandslån. Inspektorsvillan fanns på sluttningen mot älven - mellan Box och Marieberg. Det var ett imponerande hus med herrgårdskaraktär. Tyvärr är huset rivet sedan en tid tillbaka. Efter pensioneringen 1956 flyttade familjen till Norrtälje. Axel Högström avled 1960.
Axel Högström efterträddes 1957 av Sigurd Modin 1957. Skiljet var mycket nedslitet och Sigurd fick genast flottningsföreningens uppdrag att planera för en avveckling av det gamla skiljet och konstruera ett nytt, modernt och mekaniskt skilje för placering i Kungsgårdsfjärden. Han byggde modeller och testade dem i liten skala och 1965 stod det nya skiljet klart. I ett slag reducerades antalet anställda från drygt 700 till cirka 90. Detta var tyvärr helt nödvändigt eftersom timmertransporterna på vägar och järnväg tenderade att ersätta älvflottningen. Älvflottningen behövde rationaliseras eftersom kostnaderna för bl.a. driften av det gamla skiljet var för stora - älvflottningens framtid stod på spel! Det nya skiljet drevs fram till 1982 då även detta avvecklades. Nu kördes timret med lastbil och tåg direkt till industrierna - älvflottningens tid var definitivt ute. Delar av det mekaniska skiljet såldes ut. Ett antal år framåt fick f.d. timmerflottare delta i uppröjning i vattendrag och sjösytem efter flottningen. Dykdalber och rännor skulle bort och sjunktimmer skulle tas upp och återanvändas. De tiotal bogserbåtar som använts vid sorteringsverket såldes ut. Från 1982 rådde tystnad och stillhet ute vid Sandslåön. De välkända ljuden från sorteringsverket och båtarna var ett minne blott. Många flottningsarbetare blev arbetslösa, stämplade a-kassa, fick beredskapsarbete eller förtidspensionerades av hälso- och arbetsmarknadsskäl. Andra lyckades få arbete vid industrier i närheten. Sandslån blev en "sovstad".
Ni som numera besöker Sandslån kan från kajen blicka ut över Kungsgårdsfjärden där det står ett torn - en rest av det mekaniska skiljet. Detta torn skall få stå som ett monument över timmerflottningen i Ångermanälven med biflöden som tog sin början redan på vattensågarnas tidevarv på 1700-talet och tog slut 1982. Denna epok avslutades utan alltför stora notiser i lokaltidningarna trots att i ett slag flera tusen jobb föll bort - från timmerskiljet i Sandslån upp till flottningssystemen i norra Jämtland och Vilhelminatrakten. Under sommarmånaderna är vandrarhemmet, restaurangen, campingplatsen, marinan och museerna öppna.
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005