Sandrine Bonnaire
Från Rilpedia
Sandrine Bonnaire, IPA: /sandʀɪnbɔnɛːˈʀ/, född 31 maj 1967 i Gannat, Frankrike, är en fransk skådespelerska.
I både Frankrike och andra länder är Bonnaire ett affischnamn sedan åtminstone mitten av 1990-talet. Till skillnad från kollegan Isabelle Huppert har hon än så länge endast gjort franskspråkiga roller i huvudsakligen franska produktioner. Ett undantag är den engelska filmen Never Ever från 1996.
Förutom det kampanjstöd hon gav till den dåvarande socialistiske premiärministern Lionel Jospin i det franska presidentvalet 2002, undviker Sandrine Bonnaire som regel att engagera sig i aktiviteter utanför filmens värld.
Hennes karriär började av en slump, med två inhopp som tonårsstatist i ungdomsfilmerna La Boum 2 och Les Sous-doués en vacances, som båda hade premiär 1982. Skådespelartalangen uppmärksammades dock snabbt, framför allt av regissören Maurice Pialat, som gav henne en större roll som den identitetssökande femtonåriga Suzanne i À nos amours året därpå. Sedan dess har skådespeleriet varit Sandrine Bonnaires heltidsyrke. Priset som "Mest lovande nykomling" vid César-galan (en fransk motsvarighet till den amerikanska Oscarsutdelningen) 1984 var en viktig faktor för hennes kommande karriär, liksom det slags beskydd hon åtnöjt genom att vara en av Maurice Pialats favoritskådespelerskor. Hon kom att bli internationellt berömd genom huvudrollen i Agnès Vardas film Sans toit ni loi – titeln på svenska betyder ungefär "Utan vare sig tak eller lag" – (1985), där hon gestaltade en hemlös ung kvinna på rymmen från "samhället".
2007 debuterade Sandrine Bonnaire som dokumentärfilmare med ett porträtt av sin syster med autism, Elle s'appelle Sabine.
Många av Sandrine Bonnaires rolltolkningar bygger på en konflikt mellan det lugna, vackra yttre gestalterna till en början visar upp för omvärlden och det inre kaos som finns under ytan. Hon berömdes i Dagens Nyheter med följande ord av före detta regissören och frilansjournalisten Marianne Ahrne så här rörande hennes senaste rollprestation i filmen La joueuse: "Sandrine Bonnaire, som bara blir bättre och bättre, mer och mer genomlyst ..."[1]
Filmografi (urval)
- Les Sous-doués en vacances, 1982
- La Boum 2, 1982
- À nos amours, 1983
- Sans toit ni loi, 1985
- Sous le soleil de Satan, 1987
- Monsieur Hire, 1989
- La Peste, 1992
- Jeanne - jungfrun av Orléans
- Jeanne la Pucelle II - Les prisons, båda 1994
- La Cérémonie (Ceremonin), 1995
- Lögnens färg, 1999
- Mademoiselle, 2001
- Femme Fatale (film)
- Intima främlingar, 2004
- Elle s'appelle Sabine, dokumentärfilm i egen regi, 2007
- La joueuse, regi Caroline Bottaro, 2009
Externa länkar
References
- ↑ Dagens Nyheter, 8 maj 2009
