Robert Edwin Peary

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Robert Edwin Peary
Pearys lag vid nordpolen

Robert Edwin Peary, född 6 maj 1856 i Cresson, Pennsylvania, död 20 februari 1920 i Washington, D.C., var en nordamerikansk mariningenjör och den förste som nådde nordpolen.

Han företog 1886 en undersökning av Grönlands inlandsis och framträngde med dansken Maigaard från Diskobukten omkring 150 kilometer i direkt östlig riktning samt ledde 1891, följd av sin hustru, en expedition till Grönland och övervintrade vid McCormick Bay, norr om Whales sound. I början av maj 1892 företog Peary och norrmannen Eivind Astrup den egentliga undersökningsturen med en släde och 13 hundar, därvid följande inlandsisens norra rand i öst-nordöstlig riktning. Efter en marsch på över 800 kilometer nådde man den 4 juli under 81° 37' N och 34° V en väldig fjord, som Peary dagen till ära kallade Independence Bay. Återresan togs en inre väg över isen, varunder nåddes en höjd av omkring 2 400 meter, och hela färden bildar den utan jämförelse längsta inlandsisvandring, som dittills blivit utförd.

I juli 1893 företog Peary en expedition till Grönland för att fortsätta sina undersökningar vid Independence Bay. Denna expedition blev mindre lycklig då den påbörjade isvandringen år 1894 måste avbrytas på grund av ovanligt svår väderlek (svår storm vid -50°C). År 1895 lyckades Peary visserligen nå fram till Independence Bay, men på grund av att provianten tagit slut, befanns det då alldeles omöjligt att fortsätta upptäckterna. Somrarna 1896 och 1897 företogs nya färder. Det senare året avhämtades från Kap York tre stora järnblock, sannolikt meteoriter, en av dem den största man känner. Följande år började Peary med expeditionsfartyget "Windward" en ny expedition, som varade i fyra år, varunder han trots svåra motgångar år 1902 framträngde till 84° 11' N, varvid han även upptäckte Grönlands nordspets och påvisade detta lands önatur. Tre år senare drog han med det nybyggda fartyget "Roosevelt" ut på en ny färd till nordsidan av Grantlandet och nådde 1906 på en slädfärd över isen 87° 6' N, den nordligaste dittills nådda breddgrad. Begagnande hela sin rika erfarenhet, företog Peary 1908 en ny polarexpedition över den drivande havsisen och nådde med fem följeslagare (afrikanen Matthew Henson, som följt honom ända sedan 1891, och fyra inuiter) den 6 april 1909 själva nordpolen.

De första underrättelserna om färden sändes den 5 september 1909 från Indian Harbour i Labrador. Från några håll har det betvivlats, att Peary verkligen nått polen, men de undersökningar, som av fackmän utförts, synas bekräfta riktigheten av hans uppgift inom observationsfelerns gränser, och för sina förtjänster utnämndes Peary till konteramiral i Förenta staternas flotta. Pearys framgångar grundar sig på ett skickligt användande av inuittekniken och på hans utomordentliga energi och uthållighet. Hans geografiska resultat ha varit betydande, mindre betydande är de kartografiska och naturvetenskapliga observationerna.

Den amerikanske polarforskarn Frederick Cook påstådde att han redan den 21 april 1908 uppnådde nordpolen, men han anses bara av få vetenskapsmän som den förste på detta ställe.

Referenser

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Peary, Robert Edwin, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg