Från Rilpedia

Ridå (fr. rideau, av rider, rynka, vecka), förhänge, förlåt, teaterförhänge, som före pjäsens början och mellan akterna är nedfällt, så att det döljer scenen för salongen. Som ridåns uppfinnare nämnes Ferdinando Bibiena. På fornromerska teatrar nyttjades ett slags ridå (grek. avlaia, lat. aulæum), som vid styckets början rullades ned kring en under golvet befintlig cylinder och efter aktens slut drogs upp, så att den täckte scenen. På Shakespeares tid bestod ridån av skynken, som drogs åt sidorna.

Teatereldsvådorna ledde så småningom till uppfinnandet av den vattenkylda järnridån, avsedd att vid behov fullständigt isolera salongen från scenen. Enligt föreskrift i Sverige ska före föreställninges början inför sittande publik, järnridån fällas och omedelbart upphalas som funktionskontroll och att i lugnande syfte demonstrera detta för teaterbesökarna.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ridå, 1904–1926 ^(Not).