Från Rilpedia

Pollinering är ett system för sexuell befruktning som används av en mycket stor majoritet av växtarterna. Systemet är en sexuell fortplantning analogt med det hos djur. För djur som bin är blommor sexigt attraherande. De små pollenen hos växterna motsvarar djurens sädesceller. Detta är befruktingsceller som är specialiserade på spridning och förflyttning för att nå den andra typen av befruktningscell, ägget. Det finns två huvudsakliga typer av pollinering; korspollinering och självpollinering.

Eftersom växterna saknar muskler och därmed förmåga till aktiv förflyttning innefattar pollineringen oftast metoder för att locka djur att utföra förflyttningen. Det kan handla om nektar som belöning till djuret och kronblad med speciella färger och mönster som vägleder djuret till pollenen, pistillen (i vilken ägget finns) och nektaren. Ett stort antal av mycket olika varianter förekommer. Det finns också växter som helt förlitar sig på passiv spridning av pollenen med vinden.

En säregen variant av pollinering förekommer hos flugblomster, vars blomma liknar en flughona, och därigenom lockar flughannar att försöka para sig med den (med blomman). En misslyckad parning för flugan är alltså blommans metod att åstadkomma sin befruktning.

När pollenkornen med de hanliga könscellerna fastnar på pistillens märke talar man om pollinering.

Pollinering hos äpplen

För att äpplen ska kunna pollinera varandra, blir fruktsamheten bäst om äpplena har helt olika s-gener (sterilitetsgener). ^[1] Om äpplena har gemensamma s-gener blir fruktsamheten sämre. ^[1] Om äpplena har identiska s-gener går det inte alls att pollinera. ^[2]

Externa länkar

Flugblomster i Bilder ur Nordens flora

Referenser

1. ↑ ^{1,0 1,1} Artikel i tidningen Pomologen nr 4-2007. Sidan 23. Läst 31 maj 2009.
2. ↑ Fakulteten för Landskapsplanering, Trädgårds- och Jordbruksvetenskap Läst 31 maj 2009.