Från Rilpedia

Konstantin den store införde titeln Patricius (patricier) som en hederstitel avsedd för de som gjorde viktiga insatser för imperiet.

I slutet av 400-talet bars i praktiken titeln av den person som, bakom den kejserliga tronen, hade den verkliga makten i imperiet, vanligen en romersk general som Stilicho, Aetius, Bonifatius och Ricimer.

Se även

• patricier