Norfolkterrier
Från Rilpedia
| Norfolkterrier | ||||
|---|---|---|---|---|
 |
||||
| Vanliga smeknamn | ||||
| Noffe | ||||
| Ursprungsland | ||||
| Storbritannien | ||||
| Rasgrupp | ||||
|
||||
| Rasstandard (extern länk) | ||||
| Rasstandard |
Historik
Norfolkterrier är en hundras som avlades fram i Storbritannien. Den kallas också för "noffe".
Norfolkterriern är en av de minsta i terriergruppen. Ända fram till 1964 räknades den som en hängörad variant av Norwichterriern. Faktum är dock att aveln på de två varianterna separerades långt tidigare. Ursprungligen användes Norfolkterriern som gårds- och råtthund. Det fanns dock redan en stor mängd terriers för detta ändamål i Storbritannien vilket ledde till att Norfolkterrieraveln relativt tidigt kom att inrikta sig på sällskap. De (oftast) små röda terrierna blev snart uppskattade sällskapsterriers, framför allt hos dåtidens engelska studenter. Att aveln redan tidigt inriktat sig på sällskap märks idag, framför allt på att Norfolkterriern har ett lugnare och sällskapligare temperament än många andra terrierraser, vars avel mest varit inriktad på t ex grytjakt.
Mentalitet
Idag är Norfolkterriern en relativt vanlig ras i Sverige, med cirka 100-200 valpar per år. Det är en glad, framåt och orädd hund med outsinlig livsenergi. Den uppskattar aktiviteter såsom agility och tävlingslydnad, och är väldigt samarbetsvillig. Norfolkterriern är känd för sin oerhörda matlust, vilket gör att klickerträning är ett lämpligt träningssätt. Norfolkterriern är väldigt förtjust i att gräva, vilket gör att den inte passar till trädgårdsperfektionister. Den behöver mycket miljöträning som ung, då den annars kan utvecklas till en liten polis som måste stirra på och påpeka minsta sak som sticker ut ur normen. Det bästa med Norfolkterriern är dess obotliga optimism och enorma livsglädje. Sin något klumpiga kroppsbyggnad till trots, ser den inga hinder att utöva just det den har lust till!
Exteriör
Norfolkterriern är en lågbent hund med kompakt kropp, en ideal mankhöjd på 25-26 cm och vikt vanligen mellan 5-8 kg. Öronen ska vara nedhängande, men det förflutna med Norwichterrierns uppstående öron gör sig ganska ofta påminnt genom s.k. rosett- eller vippöron. Pälsen är sträv och ska ryckas för att bibehålla sin strävhet. Strävheten är ett effektivt skydd mot vatten och kyla. Norfolkterriern finns i flera färger: röd, black and tan, grizzle, "röd född pinkie" och vete. Den röda färgen är i klar majoritet och uppträder i många nyanser. Black and tan är egentligen ett lite missvisande namn. Det är bara valparna som är äkta black and tan. På vuxna b/t-hundar har det svarta krympt till att bilda en sadel. På vissa b/t-hundar blir det svarta mindre och mindre för varje år för att till slut försvinna helt från täckhåren. En totalt nertrimmad b/t-hund har dock alltid svart sadel. Röd och Black and tan är de vanligaste färgerna men insklag av grizzle kan ofta återfinnas på hjässan.
Mer information
