Nils Engdahl
Från Rilpedia
Nils Engdahl | ||
Friidrott, herrar | ||
Olympiska medaljer |
||
---|---|---|
Brons | Antwerpen 1920 | 400 m |
Silver | Paris 1924 | 4x400 m |
Nils Engdahl, född 4 november 1898 i Västerhaninge, död 10 september 1983, svensk sprinter. Han tävlade för Järva IS och utsågs 1928 till Stor grabb nummer 30 i friidrott.
Nils Engdahl tog brons på 400 m vid OS 1920 i Antwerpen och var vid OS 1924 i Paris med i det svenska stafettlaget som tog silver på 4x400 m. Han hade det svenska rekordet på 200 m 1920–1935 och på 400 m 1918–1934. Från 1918 till 1927 vann han fyra SM på 100 m, sex på 200 m och sex på 400 m.
Karriär
Företrädare: 22,1 Nils Sandström (1917–1920) |
Svensk rekordhållare på 200 m utomhus 21,9 Nils Engdahl (1920–1935) |
Efterträdare: 21,8–21,4 Lennart Strandberg (1935–1954) |
Företrädare: 50,1–50,0 Anatole Bolin (1916–1918) |
Svensk rekordhållare på 400 m 49,4–48,2 Nils Engdahl (1918–1934) 48,2 Bertil von Wachenfeldt (1934) |
Efterträdare: 48,0 Bertil von Wachenfeldt (1934–1943) |
Efter att ha börjat som fotbollsspelare i IFK Stockholms juniorlag överraskade han 1917 genom att utan specialträning löpa 400 m under 50 sekunder.
1918 vann Nils Engdahl SM på 100 m på 11,3 och på 200 m på 22,7. Den 4 augusti slog han Anatole Bolins svenska rekord på 400 m från året innan genom att springa på 49,4.
Den 25 augusti 1919 förbättrade han sitt rekord på 400 m till 48,5. Han vann detta år SM på 200 m på 22,7 och på 400 m på 49,1.
Den 11 juli 1920 i Stockholm slog Nils Engdahl Nils Sandströms svenska rekord på 200 m från 1917 (22,1) med ett lopp på 21,9. Han behöll rekordet till 1935 då Lennart Strandberg förbättrade det till 21,8. Vid SM vann han 200 m (22,4) och 400 m (49,4). 1920 deltog han även vid OS i Antwerpen där han tog bronsmedalj på 400 m på 50.0.
1922 vann Engdahl SM på 100 m (11,0), 200 m (21,8) och 400 m (49,7).
Vid SM 1923 vann han åter både 100 m (11,1), 200 m (22,5) och 400 m (49,3).
1924 vann han vid SM för tredje gången i rad samtliga tre sprintersträckor, 100 m på 10,8, 200 m på 22,0 och 400 m på 48,2 (det senare nytt svenskt rekord, vilket han fick behålla tills Bertil von Wachenfeldt slog det 1934). Vid OS i Paris deltog han tillsammans med Artur Svensson, Erik Byléhn och Gustaf Weijnarth i det svenska silverlaget i stafett 4x400 m. 1924 satte han också svenskt rekord på distansen 440 yards (49.4).
1927 lyckades han vinna ytterligare ett SM-tecken på 400 m (50,2).
Fram till 1937 spelade han bandy i Järva IS (forward och halvback).
Referenser
Källor
- Focus Presenterar Sporten 2, Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB, Stockholm 1967.
- Nordisk Familjeboks Sportlexikon, Nordisk Familjeboks Förlags AB, Stockholm 1938.
- Swedish Athletic Page
- Stora grabbar