Från Rilpedia

Kärlek och död eller Mohrens sista suck, är ett spex uppfört första gången i april 1865 vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. Spexet räknas tillsammans med På Madagaskar till ett av Sveriges äldsta studentspex. Ser man till genren är spexet att betrakta som en parodi på italiensk opera buffa.

Librettot skrevs av Per Elfvik och musiken av Julius Bagge och Petrus Blomberg. Till skillnad från dagens spex har detta spex alltså originalmusik.

Handlingen utspelas i Granada då morerna drevs ut från den Iberiska halvön. Den sköna donna Rotunda har förälskat sig i den mohriske prinsen Mustapha ben Abel Guzan och trotsar sin far som vill att hon i stället ska gifta sig med en spansk ädling, Don Lopez y Infamo. Dramat slutar med alla dör, respektive tar livet av sig, inom loppet av 26 takters musik.

Mohrens sista suck uppfördes tidigt vid andra lärosäten, vilket bland annat berodde på att musiken tidigt gavs ut av ett musikförlag.

Litteratur

• Petrus Blomberg/Julius Bagge, Kärlek och död eller Mohrens sista suck. Opera seria i tre akter, (Stockholm, ca 1885)
• Sture Larsson, "Mohren" och "Madagaskar" – två klassiska spex. Södermanlands-Närkes nation vårdar fortfarande arvet från förra seklets gyllene spextider (Örebro 1935)
• Harald Rydberg, "Hell dig, o Madagaskar! Om de klassiska nationsspexen Mohrens sista suck och På Madagaskar", ingår i – ett enkelt, hemtrefligt nationshus, red. Lars-Otto Berg (Uppsala 1997)
• Lennart Åberg, "Ett musikanalytiskt strövtåg : musikaliska förebilder till operaspexen Mohrens sista suck och På Madagaskar", ingår i – ett enkelt, hemtrefligt nationshus, red. Lars-Otto Berg (Uppsala 1997)