Moçambiques geografi
Från Rilpedia
Moçambiques geografi präglas av den lång kusten mot Indiska oceanen i öster, och en nord-sydlig bergkedja i inlandet med Binga (2 436 m ö.h.) som högsta punkt. I nordväst gränsar landet till Malawisjön.
Klimatet är tropiskt eller subtropiskt. I de södra och centrala delarna förekommer svåra torrperioder, förödande cykloner och översvämningar. Landet har huvudsakligen två årstider, regnperioden mellan oktober och mars och torrperioden mellan april och september.
Några av Moçambiques miljöproblem är vattenförorening, tjuvjakt på elefant för elfenben och att den stora inflyttningen till städerna skapar olika problem med sopor och avlopp. Över 90 % av elektriciteten produceras med vattenkraft, resten av fossila bränslen.
Landets största floder är Zambezi och Limpopo, som båda rinner ut i Indiska oceanen här. Kombinationen av landets låglänta läge vid en ofta cyklondrabbad kuststräcka, och det faktum att de stora sydafrikanska floderna rinner ut här, har gjort att Moçambiwue flera gånger drabbats av svåra översvämningar. Den värsta översvämningen sedan 1950-talet var översvämningen år 2000.
Administrativt delas Moçambique in i elva provinser: Cabo Delgado, Gaza, Inhambane, Manica, Maputo, Nampula, Niassa, Sofala, Tete och Zambezia.
Denna Moçambique-relaterade geografiartikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
|
|||||||||||||||||||
