Från Rilpedia

Ett månskalv, även kallad månbävning, är på månen en motsvarighet till jordskalv. Månskalv är mindre vanliga och svagare än jordskalv. Information om månbävningar kommer från seismometrar som sattes upp av astronauter från Apollo-projektet mellan 1969 till 1972. Instrumenten från Apollo 12, 14, 15 och 16 fungerade perfekt fram till att de stängdes av 1977.

Klassifikationer

Enligt NASA finns det fyra olika typer av månskalv: ^[1]

• Djupa månskalv (700 km under ytan, orsakade av gravitationen från Jorden och Solen.)
• Vibrationer orsakade av meteoritnedslag.
• Månskalv som beror på temperaturskillnader (månskorpan expanderar när solljuset återvänder efter två veckors månnatt)
• Grunda månskalv (20 eller 30 kilometer under ytan)

De tre typerna av månskalv nämnda ovan brukar vara milda; dock kan grunda månskalv nå 5,5 på Richterskalan. Mellan 1972 och 1977 registrerades 28 grunda månbävningar. På Jorden kan jordbävningar som mäter magnitud 4,5 eller mer skada byggnader. Grunda månbävningar pågår under tio minuter eller mer, medan motsvarigheten på Jorden varar i en eller två minuter. Anledningen till detta är avsaknaden av vatten på Månen. Vatten försvagar marken genom kemisk vittring, vilket får mineraler att expandera. Detta får marken att reagera som en svamp, vilket får jordbävningen att sluta tidigare. Månen absorberar inte vibrationerna på samma sätt vilket gör att en månbävning pågår under längre tid.

Referenser

1. ↑ ”Moonquakes: NASA astronauts are going back to the moon and when they get there they may need quake-proof housing.”. NASA. 2006-03-15. http://science.nasa.gov/headlines/y2006/15mar_moonquakes.htm. Läst 2008-12-30.