Kustartilleriet (Finland)
Från Rilpedia
Kustartilleri, ett mot havs (eller mot annat vattendrag) riktat artilleri ämnat att bekämpa maritima anfall. Kustartilleriet är en del av kustförsvaret, till vilken även den finska marinen samt de rörliga kusttrupperna (bl a kustjägarna) och luftstridskrafterna räknas.
Kustartilleriets guldålder som självständigt vapenslag var 1900-talets början. Vapenslaget var uppbyggt av fasta, grovkalibriga och långskjutande artilleripjäser som avfyrade exploderande ammunition. Till pjässystemen hörde ett komplicerat system för ledning av eld mot rörliga mål. I Finland representerades detta utvecklingsstadium av bl a de 12-tums pjsäser (305 mm) som är stationerade på Torra Mjölö (fi: Kuivasaari) utanför Helsingfors (se Sveaborgs Kustartillerigille). Efter det andra världskriget har kustartilleriets betydelse minskats till förmån för flygvapen och sjömålsrobotenheter.
Finlands kustartilleri tillhör numera den finska marinen. Vapenslaget svarar för den kontinuerliga radar-, lednings- och undervattensavlyssningsoperationerna tillsammans med sjöbevakningen. Kustforten är idag beväpnade med 130 mm och 100 mm tornkanonpjäser vilkas optimala räckvidd med vanlig ammunition är 30 km och med specialammunition 40 km. Kustartilleriet har även rörliga artilleripjäser samt två olika rörliga sjömålsrobotsystem, ett tyngre och ett lättare, vilkas räckvidd är 70 km respektive 5 km. Beräkningen av avfyrningsvärden samt radiotrafik är datoriserad.
Artilleriets fördel mot robotar är dess förmånlighet. Dessutom är det så gott som omöjligt att störa artilleri och man kan även använda artilleriet för avfyrning av varningsskott. Det fasta artilleriets sårbarhet och statiskhet samt korta räckvidd i förhållande till robotarna (som i vissa fall kan nå upp till över 200 km) samt dess relativa ineffektivitet bidrar till att det fasta kustartilleriets tid är på väg att ta slut.
I Finland har man påbörjat nedkörningen av det fasta kustartilleriet och de sista pjäserna har planerats att tas ur bruk omkring år 2020. Det mobila artilleriet samt utvecklade robotsystem kommer att ersätta det fasta artilleriet.
Förteckning över Finlands kustartillerimateriel
I Finland har man benämnt kustartilleripjäserna efter rörets kaliber/rörets längd dividerat med dess kaliber samt typmarkering. Typmarkeringen är ibland avskild med mellanslag, ibland med tankstreck. I denna förteckning används mellanslag. I de modernare pjäserna används ett mellanslag istället för snedstreck och rörets längdmarkering har vanligtvis bortlämnats. Hos luftvärnspjäser, som fått ny roll som kustartilleripjäser, används årtal i stället för rörlängd.
- 75/50 C (i användning från 1890-talet till 1970-talet, huvudartilleripjäs hos kustartilleriet under VK2)
- 88 ItK 37 RMB (använd som kustartilleri från 1970-talet in på 2000-talet)
- 100 TK (kanvänd som kustartilleri fr o m 1960-talet)
- 130 TK (kustartilleriets huvudvapen från och med 1980-talet)
- 152/50 T (huvudvapen mellan 1950-80 -talet, i användning in på 2000-talet)
- 152/45 C (i användning från 1890-talet till 1980-talet, det tunga kustartilleriets huvudvapen under VK2)
- 203/50 VC (i användning från 1910-talet till 1980-talet)
- 203/45 C (i användning från 1910-talet till 1980-talet)
- 234/50 Be (i användning från 1910-talet till 1980-talet)
- 254/45 D (i användning från 1900-talet till 1960-talet, var det grova artilleriets huvudvapen under VK2)
- 305/52 O (i användning från 1910-talet till 1980-talet, Finska vikens artillerispärrs huvudvapen)
Källor
- http://www.mil.fi/maavoimat/kalustoesittely/00138.dsp
- http://search.eb.com/eb/article?tocId=9024515&query=coastal%20artillery&ct=
