Från Rilpedia

Karl Johan Ridderstolpe, friherre, son till Karl Ridderstolpe,

riksdagstalare, riksråd, född 10 jan. 1719 i Stockholm, död där 29 jan. 1785, inskrevs 1738 som auskultant i Svea hovrätt, där han 1747 befordrades till e. o. assessor och 1757 till hovrättsråd. Samtidigt avancerade han inom hovet till kammarherre (1745).

Ridderstolpe började sin parlamentariska bana vid 1755-56 års stormiga riksdag som försvarare av den kungliga värdigheten emot hattpartiets anfall. Han väckte uppseende genom sin förmåga som talare och genom sin sansade hållning och var redan vid följande riksmöte, 1760-62 års en av mössornas ledare samt betraktades under hela den följande tiden som en av deras förnämsta män. Han invaldes under loppet av sistnämnda riksdag (dec. 1761) i Sekreta utskottet, där han fick plats även vid riksdagarna 1765-66 och 1771-72. Vid slutet av 1762 års riksdag erhöll han ständernas förord att "hugnas med landshöfdings fullmakt och tur". Han behöll dock, med titel av landshövding, sitt ämbete i Svea hovrätt.

Vid början av 1771-72 års riksdag, då en strid på liv och död mellan partierna stod i utsikt, var Ridderstolpe en av mössornas tre förtroendemän i kompositionen. En försoning var ej möjlig. Hattpartiet dukade under, och rådskammaren rensades. Bland dem, som det segrande mösspartiet då insatte till riksråd, var Ridderstolpe en (maj 1772). När det visade sig omöjligt att få honom till rikskansliråd, försökte mössorna för hans räkning tillskapa ett nytt ämbete: vice president i kansliet, men Gustav III:s statskupp 19 augusti 1772 kom emellan och gjorde planen om intet.

22 augusti entledigades Ridderstolpe från sitt riksrådsämbete, och efter den tiden förekom han föga i det offentliga livet. Under partitiden hade Ridderstolpe varit en av dem, som haft förtroendet att ombesörja fördelningen av de från England och Ryssland inflytande korruptionsmedlen.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).