Från Rilpedia

Jakub Berman, född 23 december 1901 i Warszawa, död 10 april 1984 i Warszawa, var en polsk kommunist och politiker. Berman hade judisk härkomst och utbildade sig till jurist på Warszawas universitet. Under mellankrigsåren var han aktiv i det polska kommunistpartiet (KPP). Vid det tyska anfallet på Polen 1939 flydde han till Sovjetunionen där han blev en av de ledande personerna bland de polska exilkommunisterna. Vid tiden för den sovjetiska offensiven in i Polen 1944 tillhörde han den prosovjetiska Polska kommittén för nationell befrielse (PKWN). Mellan 1944 och maj 1956 var han medlem i politbyrån inom Polska arbetarpartiet (PPR) som senare blev PZPR, det parti som styrde Polen fram till Sovjetunionens fall. Berman utgjorde tillsammans med Bolesław Bierut och Hilary Minc den ledande trio som styrde PZPR, och därmed i praktiken även Polen. Han var vice premiärminister 1952-1954. Även om Berman inte hade formellt ansvar ledde han Ministeriet för allmän säkerhet (Ministerstwo Bezpieczeństwa Publicznego), och med hjälp av säkerhetsstyrkorna bedrev han förföljelser och flera politiska processer mot bland annat forna soldater i Armia Krajowa (Hemmaarmén AK) och andra partisanorganisationer. Han avslutade sin politiska karriär under avstaliniseringen 1956, och uteslöts 1957 från PZPR. Bermans och Mincs existens förtegs i uppslagsböcker och historieböcker under efterföljande socialisttiden.^[1] 1983 tilldelades han en prestigefylld medalj av premiärministern och partichefen general Wojciech Jaruzelski (Medal Krajowej Rady Narodowej).

Referenser

• Teresa Toranska Them: Stalin's Polish Puppets, Harper & Row, 1987, ISBN 0-06-015657-0.

1. ↑ Till exempel förlaget Polska Vetenskapspublikationer PWN under 1970-talet som 936-sidiga Topolski Dzieje Polski (1977) endast omnämner Mincs namn i regeringslistan och Mała Encyklopedia Powszechna PWN (1969) och Leksykon PWN (1972) saknar dem som uppslagsord.