Från Rilpedia

Hjuling, litet järnvägsfordon, vanligen drivet med muskelkraft. De tillverkas från början ofta av lägre järnvägspersonal för att lättare kunna ta sig fram längs banorna för inspektion, banarbete och transporter. Det fanns många typer, till exempel pikhjuling, som drevs med en stör eller pik; sparkhjuling som drevs med sparkningar mot underlaget; och tramphjulingar som trampades som en cykel. De hade tre hjul bestående av parallella skivor, varav två av hjulen var flänsade för att följa spåret. Tramphjulingar blev de vanligaste med tiden och moderniserades med frihjulsnav av cykeltyp.

Fyrhjuliga motsvarande fordon kallades dressiner, vilket numera är den vanliga benämningen även på hjulingar. Sedan omkring 1980 har det blivit vanligt med turiståkning med dressin (hjuling) på nedlagda järnvägar.

Det har även förekommit officiell persontrafik med hjuling. I Sveriges Kommunikationer 1929 annonserades att "Hjulingsskjuts kan erhållas till Tyfors, 6 km" på Sävsnäs järnväg från Neva station på Inlandsbanan.

Litteratur

• Wååg: Banvakt 17. Svenska järnvägsklubbens skriftserie nr 59. 1993. ISBN 91-85098-74-4