Hedemorahöna
Från Rilpedia
Hedemorahönan är den nordligaste av de bevarade svenska hönslantraserna. Den är medelstor och mycket härdiga på grund av sin täta och dunrika fjäderdräkt och den har en väldigt tät och tjock underullen.
Innehåll |
Utseende
Den är medelstor till storleken och finns i en mängd olika färgvarianter som olika kombinationer av svart, vitt, blått och vild/vete. Också färgen på kam, näbb och ben varierar, ofta med inslag av svart eller blått. Fjäderdräkten är mycket tät och dunig; förmodligen en anpassning till det nordliga klimat de levt i. Låren är så väl befjädrade, att det ser ut som om de har stora duniga byxor på sig. Hos vissa djur är även benen befjädrade, men detta är lite ovanligare. Benen är relativt korta. En annan anpassning som förmodligen gjort dem härdigare mot förfrysningar är att de har låg kam. Deras runda form och rika fjäderdräkt gör att de ser tyngre ut än vad de verkligen är. Hönorna väger 1,5 till 2 kg enligt rasramen, och tupparna väger 2 till 2,5 kg, ibland lite mer. [1]
Status
Den var mycket nära att försvinna på 1970-talet, då de allra flesta av Sveriges gamla lanthöns blev korsade med värphybider.[2]1982 hittades en genetiskt intakt besättning i Trollbo i Dalarna av Viola Forsberg i Sandviken, och alla nuvarande genbanksdjur härstammar från denna besättning.[3] Den bevaras nu oförädlad i genbank av Svenska Lanthönsklubben.
Beteende
Hedemorahöns är ofta lugna och orädda. De har god ruvförmåga (ca 30-40% ruvar om möjlighet ges), och de tar väl hand om sina kycklingar. En icke ruvande höna lägger omkring 150 ägg per år, och äggen väger 50 - 55 gram och skalfärgen är ljust brunaktig.[4]
