Från Rilpedia

Taunus är ett modellnamn som förekommit under lång tid hos Ford.

1957 presenterades Taunus 17 M (P2) med en rak motor på 1,7 liter som hängde med till 1964. 1960 ersattes P2 av en rundad modell som hette P3.

1965 ersattes P3 av P5 och den raka fyra på 1,7 liter som 17M hade haft i tidigare modeller ersattes av en V4-motor utvecklad ur den 1200 cc V4 motor med balansaxel som först kom i projekt Cardinal, allmänt benämnd Taunus 12M. 20M som introducerades detta år fick en 2 liters V6-motor, även denna utvecklad ur 12M:s motor, dock utan balansaxel. 1965 kom för första gången golvväxel, på 20M TS. Denna hade högre effekt, separata framsäten och var alltid tvådörrars sedan. Även kupéversionen kom detta år.

Taunus var på 1960-talet samlingsnamnet för en rad varianter: de framhjulsdrivna 12M och 15 M, och bakhjulsdrivna 17 M och 20 M fram till 1968.

17M med V4 motor på 1,7 liter och 20M med V6-motor på från början 2 liter. Den nya modellen fick titeln Årets bil i Sverige 1964. 1968 ersattes P5 med P7A, och redan året därpå ersattes denna med P7B, vilken var i produktion till och med 1972. En mängd varianter förekom, 17 M med V6 motor, olika trimningsgrader, volymer på V6 motorn från 1,8 liter till 2,6 liter. En populär motor var V6 motorn på 2,3 liter, vilken kom 1968. De sportigare varianterna kallades från 1969 för RS istället för TS. Lyxversionen kallades XL.

Toppmodellen som kom 1969 blev 26M som hade 2,6 liters motor på 125 hk DIN, servostyrning, kraftigare frambromsar, sollucka, tonade rutor, dubbla strålkastare som standard. 26 M fanns inte som kombi, de flesta som kom till Sverige var fyradörrars sedan, men även ett litet antal coupé förekom.

Karossformerna har under hela produktionen var tvådörrars och fyradörrars sedan, samt tre- och femdörrars kombi, och en tvådörrars coupékaross. Som kuriosum kan nämnas att M stod för Meisterstuck ("mästerverk").

Modellen ersattes 1982 av Sierra.