Färsingehäst
Från Rilpedia
Färsingehästen, eller kort kallad "färsing" var en hästras av lant-typ som levde i Sverige under 1700- och 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Färsinghästen har använts i utvecklingen av Gotlandsrusset. Hästarna började födas upp i Färs härad i Skåne där de föddes upp på traditionellt vis, oftast lösgående i skogen på samma sätt som Gotlandsrusset idag föds upp i halvvilt tillstånd på Lojsta hed.
Innehåll |
Historia
Färsingehästen härstammade säkerligen från den tatariska ponnyn, en förhistorisk häst som härstammade från den asiatiska vildhästen Przewalski. Dessa fördes till Europa under olika folkvandringar där den tatariska ponnyn sedan utvecklades i Skandinavien. Den tatariska ponnyn låg i grunden får många av de svenska lanthästarna.
Under 1700-talet och en bit in på 1800-talet avlades lanthästar på många olika ställen i Sverige och en av dessa avlades i Färs härad i Skåne. Dessa kallades Färsingehästar och de föddes upp lösgående i skogarna runt Färs härads-bygden. De var små men mycket starka, men allt eftersom att jordbruken utvecklades krävdes större hästar och Färsingehästarna utsattes mycket för utavel och avlades nu inte på lösdrift som förut.
De sista kända Färsingehästarna var ett sto och en svart hingst som hette Taman. Dessa hästar var redan tungt influerade av störra hästar och de båda hästarna levde och dog på Kulturens Östarp på 1920-talet. Färsingehästen hade då mer och mer ersatts med större lantraser som Nordsvensken och bortkorsats med andra raser. Bland annat hade färsingar skickats till Gotland för att förbättra och utöka stammarna av Gotlandsruss. Efter att Taman dog räknades färsingen som helt utdöd och man visste fortfarande inte om de kunde räknas som representanter för den Färsingehäst som fötts upp i Färs häradsskogarna ca 100 år tidigare.
Egenskaper
Färsingehästen var en typisk lantras, liten men stark och hade troligtvis många likheter med dagens Gotlandsruss. På Folklivsarkivet i Lund ingår ett foto av en färsinghäst frånm 1870-talet i folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgrens samlingar. Mandelgren hade även en beskrivning av hur Färsingehästen då fortfarande föddes upp i skogen i Färs härad.
Innan rasen dog ut hade den blivit större på grund av utavel och den sista hingsten, Taman sades ha mer likhet med en mindre Nordsvensk, men överlag var Färsinghästen en lanthäst av mindre typ som användes inom jordbruken eller för att dra vagn. De hästar som fötts upp på lösdrift bör varit mycket härdade och tåliga mot dåligt väder. Samtida teckningar och eventuella fotografier har visat en häst med en ganska liten mankhöjd på ca 125 cm, en höjd som var ganska normal för den tidens arbetshästar.
