Erik Carlgren

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Erik Carlgren, född den 4 december 1946, svensk f.d. kortdistanslöpare (400 m). Han utsågs 1977 till Stor grabb nummer 295 i friidrott. Han tävlade för Västerås IK. Erik Carlgren vann två SM-titlar utomhus på 400 m och innehade ett 1973 till 1981 det inofficiella svenska rekordet på 400 m, med elektrisk tidtagning. Carlgren har gjort 1.49,2 på 800 m och 51,7 på 400 m häck.

Friidrottskarriär

1971 vann Erik Carlgren sitt första SM-tecken på 400 m, med tiden 47,1. Han var vid EM även med i det svenska stafettlaget som kom sjua på 4x400 m (de andra var Lars Stubbendorff, Michael Fredriksson och Anders Faager).

Han deltog också i det svenska stafettlaget på 4x400 m vid OS i München 1972. I försöksheatet den 9 september tog man sig vidare på nytt svenskt rekord (för landslaget) med 3.03,1. I finalen den 10 september kom man på sjunde plats, åter på nytt rekord, 3.02,57. Deltagare i laget vid bägge tillfällena var Erik Carlgren, Anders Faager, Kenth Öhman och Ulf Rönner.

1973 vann han ett andra SM-tecken på 400 m, på 46,1. Den 7 augusti förbättrade han det inofficiella svenska rekordet på 400 m med elektrisk tidtagning (Anders Faager hade det tidigare med 46,29 från 1972), med ett lopp på 46,12. Han förbättrade detta ytterligare till 46,09 den 1 september.

Vid EM i friidrott 1974 kom han sjua på 400 m på 46,15.

Referenser

Källor


Företrädare:
46,60–46,29 Anders Faager (1972–1973)
Inofficiell svensk rekordhållare på 400 m utomhus för herrar (elektrisk tidtagning)
46,12–46,09 Erik Carlgren (1973–1981)
Efterträdare:
45,63 Eric Josjö (1981–2001)
övergick i det officiella rekordet
Personliga verktyg