Från Rilpedia

Cykelväskor finns i många olika modeller, till exempel parväskor, enkelväskor, sadelväskor och väskor man kan hänga på styret. Parväskor är sinsemellan förbundna med remmar och hänger på pakethållaren. Enkelväskor har vanligen två krokar som man häktar fast på pakethållaren. Materialet är oftast smärting eller vävburen plast, sällsynt läder eller stålplåt.

På 1900-talet var cyklarna allmänt försedda med en liten verktygsväska, som kunde innehålla en mindre skiftnyckel, en skruvmejsel samt en ask med reparationsmaterial för punktering och en bit ventilgummi. Skiftnyckelns bakände hade en speciell utformning, som gjorde den ändamålsenlig för däckavtagning vid punktering. Verktygen var stöldbegärliga, varför man en tid förvarade verktygen i en låsbar plåtlåda, ofta kombinerad med ett rör för cykelpumpen. Numera har verktygsväskan kommit helt ur bruk.

Verktygsväskan var alltid gediget utförd i läder, och förekom i två huvudformer:

• Den äldsta typen var triangulär med dimensionerna avpassade så att den precis fick plats i utrymmet mellan ramens bakre del och bakre stänkskärmen.

• En senare variant var rektangulär och kunde på en herrcykel hänga på ramens översta rör. På en damcykel (och även på herrcyklar) kunde väskan hänga i små krokar på undersidan och längst bak på sadeln.