Buller
Från Rilpedia
Buller är oönskat ljud. Långvarig exponering för buller kan i första hand orsaka hörsel- och röstproblem men kan också leda till andra skador, såsom förhöjt blodtryck, minskad slagvolym, ökad muskelspänning, utsöndring av stresshormoner, minskad blodcirkulation i fingrarna och störd nattsömn[källa behövs]. Hur bullerutsläppen skall minskas, utan att industrin skall drabbas för hårt, är ett stort problem inom miljövård i Sverige idag.
Arbetsmiljöverket har satt 80 dB(A) som ett insatsvärde avseende maximal ljudexponering under åtta timmar.
På arbetsplatser där det finns behov av att kunna föra samtal obesvärat ska bakgrundsbullernivån inte överstiga 40 dB (AFS 1992:10 sid 14).
Exponering av buller kan ge hörselnedsättning/hörselskador (NIHL - Noise Induced Hearing Loss) inom hela det hörbara frekvensområdet, det vill säga från ca 20 Hz upp till 20 kHz. Typen av hörselnedsättning är i hög grad korrelerad med typen av buller man utsatts för.
För att minska bullerexponeringen kan man använda olika bullerreducerande åtgärder. Dessa kan ske vid ljudkällan, längs transmissionsvägen och vid mottagaren. Det första alternativet är att föredra. Det andra alternativet kan ske med hjälp av ljudisolerande och ljudabsorberande åtgärder.
I Sverige var Stig Ingemansson en akustiker som inriktade sig på att bekämpa buller och att skapa bra ljudmiljöer, i och med skapandet en av de första akustikfirmorna i landet. Andra var Akustikkonsult AB, Stellan Dahlstedt som arbetade med rumsakustik redan på 30-talet för AGA när ljudfilmen infördes och sedermera för Svensk Filmindustri. Han anses vara den första och främsta rumsakustikern i Sverige. Akustikbyrån AB, Göran Gadefeldt, var också en tidig akustikkonsult med inriktning på marinakustik och strukturdynamik. Göran blev första professor på institutionen för ljud och vibbrationer som instiftades på KTH efter donationer av Atlas Copco 1976. Institutionen heter idag MWL. Ytterligare en tidig akustiker som betytt mycket för ämnets utveckling i Sverige var Ove Brandt. Han förestod institutionen i akustik på KTH(A) och skrev en bok som är klassisk i ämnet byggnadsakustik.
