Från Rilpedia

Angorakanin är en kaninras som enligt vissa källor uppstod som en mutation av vanliga korhåriga kaniner redan på 1300 talet hos engelska munkar. Att den heter angorakanin har ingenting med Turkiet att göra. Det var fransmännen som först insåg det exklusiva med angoraullen och började farma dessa kaniner redan på mitten av 1700-talet. Till Sverige kom angorakaninen i slutet av 1870-talet Dess ull är mycket mjuk och fin och används som textil fiber. Plagg stickade av 100% angora är otroligt varma, jämförbart med anddun och man kan ha den direkt mot huden utan att det kilar eller sticks. Många angorakaniner är albino, vilket kännetecknas av vit päls med de karaktäristiska röda ögonen. Men det finns även andra färger som madagaskar och olika former av grå, t.ex. svart, vilt- och egerngrå.

Den växer sig ganska stor, omkring 4 kg, och är absolut inget keldjur. Även om angorakaninen används för ullproduktion, kan man även ha angoran till sällskap. Några anser att om man håller på mycket med kaninen att ullen börjar tova sig, men det är dock ingen anledning till att utsluta angoran som ett keldjur. Tvärtom, angoran trivs mycket bra av att ha kontakt med människor, även om den anses vara ett produktions djur som behöver viss pälsvård. Denna kanin måste klippas var 90:e dag och den tål inte fukt. Den måste alltid ha skydd mot regn och snö. Blir den våt tovar ullen ihop och kaninen kan dö.