Ahmad Hasan al-Bakr
Från Rilpedia
Ahmad Hasan al-Bakr (född 1 juli 1914 i Tikrit i Irak, död 4 oktober 1982 i Bagdad) var Iraks president mellan 1968 och 1979 och ledande inom Baathpartiet. Ahmad kom först till makten som premiärminister genom en kupp 1963, som avsatte den korrumperade president Qasim. Han utmanövrerades redan samma år men återvände till makten genom en ny kupp 1968. Under hans presidenttid kom hans kusin och vicepresident Saddam Hussein att utöva ett stort inflytande, och under slutet av al-Bakrs regering fungerade denne som Iraks verklige härskare[1]. Politiskt stod han för en kompromisslös politik gentemot Israel och ledde in Irak i det misslyckade Oktoberkriget 1973. Den antivästliga politik som inletts under Qasim fullbordades, då Irak till största del bröt med västblocket till förmån för förbättrade relationer med Sovjetunionen, med vilket al-Bakr slöt ett vänskapsavtal 1972. Inrikespolitiskt kom hans regeringstid att präglas av nationaliseringar av inhemska oljetillgångar samt en utbyggnad av Iraks utbildnings- och välfärdssektor. Mot slutet av sin regering inledde han förhandlingar med Syriens likasinnade president Hafez al-Assad i syfte att skapa en union mellan staterna under dennes ledning. Planerna omintetgjordes emellertid genom en av Saddam Husseins iscensatt statskupp i juli 1979, då al-Bakr tvingades i exil.
Företrädare: Abdul Rahman Arif |
Iraks president Ordförande i revolutionsrådet 1968-1979 |
Efterträdare: Saddam Hussein |
Företrädare: Abd ar-Razzaq An-Naif |
Iraks premiärminister 1968-1979 |
Efterträdare: Saddam Hussein |
Företrädare: Abd al-Karim Qasim |
Iraks premiärminister 1963 |
Efterträdare: Tahir Yahya |
Företrädare: Okänd |
Iraks vicepresident 1963-1964 |
Efterträdare: Okänd |