Världsbanken
Från Rilpedia
Världsbanken, World Bank Group, (WBG), är en fristående överstatlig organisation som samverkar inom ramen för FN:s Ekonomiska och sociala råd. Den består av fem internationella organisationer som är ansvariga för att finansiellt bistå och ge råd åt länder i syftet att främja ekonomisk utveckling och utrota fattigdom. De fem organen är:
- International Bank for Reconstruction and Development (IBRD)
- International Finance Corporation (IFC)
- International Development Association (IDA)
- Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)
- International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID)
Termen "Världsbanken" syftar ofta till IBRD och IDA, medan Världsbanksgruppen ofta åsyftar hela gruppen av institutioner.
Banken skapades vid Bretton Woodskonferensen i USA 1944, där Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (International Bank for Reconstruction and Development, IBRD) skapades för att stödja återuppbyggnaden av Europa och Japan efter andra världskriget. Men eftersom Marshallplanen kom att bidra med extern finansiering för Europa så blev IBRD:s uppgift i viss mån överflödig. Därför riktades bankens lån till andra delar av världen, där behovet var stort. Med avkolonialiseringen blev behovet av stöd än mer påtagligt och 1960 bildades International Development Association (IDA) som ett komplement till IBRD. Sedan dess har banken utvecklats till Världsbanksgruppen, med en rad uppgifter inom långivning till länder som är i behov av ekonomisk utveckling.
Världsbanksgruppens högkvarter finns i Washington D.C. och den ägs genom ett kooperativ av medlemsstaterna. Den är vinstinriktad, men vinsten går till att bekämpa fattigdomen. Medlemskap ger vissa rösträttigheter som alla stater har gemensamt. Utöver dessa röster finns det grader av inflytande som varierar med storleken på bidragen. USA har, som den största ägaren i banken, den största andelen röster, cirka 15 procent. USA innehar även rätten att nominera ordförande till Världsbanken, något som genom åren fått viss kritik, bland annat från Europa. Europa har dock rätten att välja ordförande till bankens systerorganisation Internationella Valutafonden IMF.
Innehåll |
Världsbankchefer
| Ämbetstid | Namn |
|---|---|
| 1946 | Eugene Meyer |
| 1947 - 1949 | John Jay McCloy |
| 1949 - 1962 | Eugene R. Black |
| 1963 - 1968 | George D. Woods |
| 1968 - 1981 | Robert McNamara |
| 1981 - 1986 | Alden W. Clausen |
| 1986 - 1991 | Barber B. Conable |
| 1991 - 1995 | Lewis T. Preston |
| 1995 - 2005 | James David Wolfensohn |
| 2005 - 2007 | Paul Wolfowitz |
| 2007 - (nuvarande) | Robert Zoellick |
[==Kritik==
 |
Den här delen saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. |
Världsbanken har vid ett flertal tillfällen blivit kritiserat av olika anledningar. För det första har USA veto på alla beslut som fattas. Kritiker har pekat på handlingar ansedda vara till för att stödja USA:s egna intressen. Exempel på metoder är att låna omöjliga summor att återbetala. Pengarna går till projekt som endast gynnar en liten, ofta rik, del av befolkningen. Dessa projekt utförs ofta med hjälp av utländska eller amerikanska företag och gynnar på så sätt inte befolkningen i det berörda landet. 1999 insisterade världsbanken på att Bolivia skulle sälja ut vattensystemet i den tredje största staden till det amerikanska företaget Bechtel i det som kallas vattenkriget i Bolivia. Vattenpriset steg med över 100%, men avtalet bröts efter stora protester. Fattigdomsbekämpningen har gravt misslyckats. Inkomstskillnaden mellan världens 5 rikaste och världens 5 fattigaste länder var 1960, 30-1. 1998 var inkomstskillnaden på samma skala 74-1, dvs mer än dubbelt så stor. 1968 bistod världsbanken Ecuador med stora lån. 1998 hade fattigdomen på 30 år stigit från 50% till 70%, arbetslösheten växte från 15% till 70% och statsskulden hade växt från 240 miljoner dollar till 16 miljarder dollar. år 2000 gick 50% av Ecuadors BNP till att betala statsskulden. Från 1985-2000 ökade antalet personer som har en dagsinkomst understigande en amerikansk dollar per dag, dvs lever i fattigdom, med 18% i de länder världsbanken lånat pengar till. En utredning gjord på uppdrag av USA:s kongress visade att endast 40-45% av världsbankens projekt lyckats.][1]
Referenser
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
http://www.zeitgeistmovie.com/dloads.htm
