Therese Rajaniemi

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Therese Rajaniemi, född 1965, blev 1996 känd som ledare för två uppror mot en sänkning i arbetslöshetsersättningen och försämrad arbetsrätt. Rajaniemis kampanj var finansierad av Svenska Transportarbetareförbundet och fick ett så betydande genomslag i media att den socialdemokratiska regeringen var tvungen[källa behövs] att dra tillbaka sitt förslag om den bortre parentesen. LO var sanktionerande till de fackliga upproren för att senare dra sig tillbaka

i bakgrunden.

Rajaniemi, född och uppvuxen i Hofors, är gift och har fyra barn. Under år 1996 var både hon och hennes man arbetslösa och i egenskap av styrelseledamot i den lokala Transportarbetarklubben tog hon initiativ till de nämnda kampanjerna. Efteråt har forskare kritiserat media för att okritiskt framställa Rajaniemis kampanjer, som en enskild individs kamp mot överheten, trots att hon var finansierad av och förtroendevald i Transportarbetarförbundet[källa behövs]. År 2004 ställde hon upp till val på EU-motståndarnas tvärpolitiska lista som kandidat 2.

Efter 1996 varvade Rajaniemi kursdeltagande med fortsatt arbetslöshet. Hon har bland annat omskolat sig till programmerare deltagit i en gymnasieutbildning inom IT, vilket ledde till att hon startade sin egen hemsida på nätet. Periodvis har hon haft anställning som vikarierande lärarvikarie i sin hemstad Hofors samt arbetat som webbdesigner. Rajaniemi har varit fortsatt starkt kritisk till de etablerade partierna, och inte minst socialdemokraterna. Hon har bland annat argumenterat för sänkt bensinskatt, fler yrkesutbildningar för de som är praktiker m.m. Rajaniemi har lämnat socialdemokraterna och har gått över som medlem i vänsterpartiet, Hofors. Rajaniemi har förtroendeuppdrag inom vänsterpartiet, Hofors.

Mediabehandlingen av Therese Rajaniemi har ofta jämförts med fallet Sarah Wägnert[källa behövs]. Therese Rajaniemi har historiskt satt en milstolpe för arbetslösa i den fackliga historien[källa behövs].

Externa länkar

Personliga verktyg