Susan B. Anthony
Från Rilpedia
Susan B. Anthony, Susan Brownell Anthony, född 15 februari 1820 i Adams, Massachusetts, död 13 mars 1906 i Rochester, New York, var en tidig amerikansk aktivist för kvinnors emancipation, och i det ingick även krav på kvinnors politiska rättigheter.
Hon var en tidig förkämpe för såväl negerslaveriets avskaffande som rusdrycksförbud. Hon kämpade också för att kvinnliga och manliga lärare skulle ha samma lön. Hon hade arbetat som nykterhetsagitator men hade dåliga erfarenheter därav ("inrotade fördomar mot allt kvinnligt deltagande på lika villkor", som hon uttryckte det.)
Hon anslöt sig till kvinnosaksrörelsen i mitten på 1850-talet och hennes arbete inom rörelsen kom att bli ytterst betydelsfullt. Eftersom hon var ogift hade hon inga familjekrav på sig och gick helhjärtat in för saken. Hon kämpade på, outtröttlig och tålmodig, för en god organisering. Hon framförde ideligen sin åsikt att nyckeln till kvinnans frigörelse låg i politisk representation. Hon framhöll också att alla andra reformer, hur viktiga de än var, aldrig kunde vara viktigare än kravet på kvinnlig rösträtt.
Ganska omedelbart efter det att hon anslutit sig till rörelsen avfattade hon en petition, riktad till legislaturen i delstaten New York. Där krävde hon tre stora reformer: 1) kvinnans rätt att förvalta egen förtjänst, 2) målsmanskapet över barnen i händelse av skilsmässa, samt 3) rösträtt. Hon handplockade 60 kvinnor som vintern 1854 gav sig iväg för att samla namnunderskrifter som stödde förslagen och de återvände segerstolta med 6 000 namnteckningar. Hennes och organisationens ansträngningar vann slutligen gehör och 1860 antogs i delstaten New York ett lagförslag, som gav kvinnan rätt att "förutom att inneha egendom också förfoga över sin egen arbetsförtjänst, inleda process och vid sin makes död ha samma rättigheter som denne hade haft om hans hustru hade avlidit före honom. Dessa reformer blev ett steg på vägen för kvinnorna i New York.
När det amerikanska inbördeskriget utbröt 1861 avstannade all verksamhet för kvinnans frigörelse. Vissa anhängare, såsom Louisa May Alcott valde att verka som sjuksköterska, men Anthony och Cady Stanton besökte istället alla större städer med slagordet "Inga kompromisser med slavägare" ; de lyckades samlade ihop 400 000 namnunderskrifter, vilket ledde till att kongressen godkände 13:e tillägget till konstitutionen, som innebar att alla slavar omedelbart skulle försättas i frihet.
Tillsammans med Elizabeth Cady Stanton grundade hon National Woman Suffrage Association 1869. Detta skedde efter ett tillägg till konstitutionen i slutet på 1860-talet, där det klargjordes en gång för alla att kvinnor saknade rösträtt.
Hon var redaktör för den radikala kvinnliga tidningen The Revolution 1868-1870. Hon var en av initiativtagarna till International Council of Women 1888. I Berlin var hon med vid grundandet av International Woman Suffrage Alliance, som kom till i opposition mot att ICW inte vågade ta tydlig ställning i frågan om rösträtt för kvinnor. Strax därefter höll ICW en stor internationell kongress i Berlin, så många tillresta kvinnor kunde delta i båda evenemangen.
- Claus Bernet: Susan B. Anthony, in: BBKL, 29, 2008, 93-101, online: http://www.bautz.de/bbkl/a/anthony_s_b.shtml
