Från Rilpedia

Slaget vid Falkirk
Del av Skotska frihetskriget
Datum 22 juli 1298 Plats Falkirk, i centrala Skottland Utfall Avgörande engelsk seger
Stridande
Mall:Landsdata Skottland Skottland	England
Befälhavare
Mall:Landsdata Skottland William Wallace	Edward Longshanks
Styrka
6 000: 5 000 man och 1 000 lätta ryttare.	28 700: 3 000 tunga ryttare, 14 800 engelsmen, och 10 900 man från Wales.
Förluster
2 000 döda, tillfångatagna eller sårade, resten flydde	2 000

Slaget vid Falkirk ägde rum under Skotska frihetskriget.

Efter nederlaget vid slaget vid Stirling Bridge började Longshanks skapa en ny armé som befäste det av engelsmännen erövrade ostfrankrike medan den krigsvana, stora engelska armén som slogs där temporärt fraktades över till Skottland sommaren 1298. Soldaterna härjade och plundrade Skottland, och William Wallace tvingades till motangrepp vid Falkirk.

Då den engelska armén direkt var minst dubbelt så stor som den skotska - och den mjuka marken var olämplig att springa på - beslöt Wallace sig för att vinna på defensiven. Han ställde upp sina soldater i fyra skiltroner, en stillastående formation med sköldar och spjut utåt så att ingen kunde komma in. Svagare enheter som ledare och bågskyttar skyddades i skiltronens mitt.

Edward anföll med sina irländska krigare, och med sitt kavalleri. Det hade ingen större effekt. Han avlossade pilar emot skottarna, men hans walesiska bågskyttar vägrade skjuta. De skotska adelsmännen flydde dock till häst. Den mjuka marken försvårade stormningar, men Longshanks fortsatte med sina ständiga attacker och snart kunde kavalleriet bilda sprickor i skiltronerna, som infanteriet använde för att bryta upp dem. Efter flera timmars hårda strider sprack skiltronerna nästan samtidigt och skottarna flydde.

Se även

• Slaget vid Dunbar
• Slaget vid Stirling Bridge
• Slaget vid Bannockburn.