Sid Vicious
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Simon John Ritchie, född 10 maj 1957, död 2 februari 1979, mer känd som Sid Vicious, var en engelsk punkrockikon; basist i Sex Pistols då han ersatte Glen Matlock, och solosångare.
Innehåll |
Biografi
Uppväxt
Simon John Ritchie föddes som enda sonen till John och Anne Ritchie. Kort efter födseln lämnade fadern familjen, och Simon och Anne flyttade till Ibiza, där Anne började sälja droger för att försörja dem. Hon gifte sig senare med Christopher Beverley 1965.
Styvfadern dog ett halvår senare, och 1968 bodde familjen Ritchie i en lägenhet i Tunbridge Wells, där unge Simon gick på skolan Sandown Court School. 1971 flyttade båda till Hackney i östra London. Ett tag bodde de också i Somerset, då Ritchie gick på Clevedon Community School.
Enligt bland andra Sex Pistols fotograf, Dennis Morris, var Sid "i grund och botten en blyg person", även om han kunde spåra ur totalt, som när han som tolvåring dödade en katt.
I tonåren bestämde sig Ritchie för att ändra sitt tilltalsnamn från Simon till John, och började samtidigt umgås med tre andra som bar samma namn; John Lydon (mest känd som Johnny Rotten), John Wardle (även känd som Jah Wobble) och John Gray. De kallades ofta för "The four Johns".
Sitt smeknamn Sid fick han av Lydon, efter dennes hamster som bet Ritchie. Efter det kallades hamstern ofta för Sid the Vicious (Sid den grymme), och namnet fördes vidare till den mer kände Sid Vicious. Sid gillade dock inte sitt namn.
Musikkarriär
Sids musikkarriär började 1976 med bandet The Flowers of Romance. Han spelade också trummor med Siouxsie and the Banshees, under deras uppmärksammade debutspelning på 100 Clubs punkfestival.
Innan Sid blev medlem i Sex Pistols var han en av sångaren Johnny Rottens (John Lydon) närmaste vänner. Han hade också kontakt med The Bromley Contingent, en modeinsider som följde Sex Pistols. Dessutom var Sid en känd kund på managern Malcom McLarens klädaffär SEX. Det spekuleras mycket i om Sid kunde spela bas eller inte, många påstår att han var hopplös och bara kom med för att han hade rätt utseende och attityd, medan andra påstår att han inte var exceptionellt bra, men visst kunde spela. Det ryktas att hans bas var urkopplad på konserter. Anledningen att Sid inte deltog i att spela in gruppens första och sista studioalbum, Never Mind the Bollocks, Here's the Sex Pistols var dock att han låg inlagd på sjukhusbehandling för hepatit.
Sids första Sex Pistols-spelning ägde rum 3 april 1977, på Screen on the Green i London. Spelningen filmades och har getts ut på filmen Punk Rock Movie.
I november 1977 träffade Sid för första gången Nancy Spungen, och de blev genast ett par. Hon var heroinberoende, och Sid delade snart beroendet. Även om de uppenbarligen älskade varandra hade deras förhållande en katastrofal effekt på Sex Pistols. Både gruppen och Sid som person försämrades. Sex Pistols splittrades efter en spelning på Winterland Ballroom i San Francisco, den 14 januari 1978. Med Nancy som sin "manager" gjorde Sid upprepade försök till fler spelningar, och några genomfördes, tillsammans med musiker som Mick Jones, Rat Scabies, Arthur Kane, Jerry Nolan och Johnny Thunders.
Mordet på Nancy Spungen
Under tiden hade Sid och Nancy murat in sig i sin egen värld av apati, droger, alkohol och självförstörelse. De var mer eller mindre bosatta på rum 100 på Chelsea Hotel i New York. På kvällen den 11-12 oktober 1978 anordnade de en mindre fest och ett par avdankade rockstjärnor, vänner från drogvärlden samt objudna gäster dök upp. Sid däckade tidigt och mindes därför inte vad som hänt Nancy, när han vaknade på morgonen och fann henne död under handfatet. Hon hade knivhuggits en gång i magen och sedan förblödit. Sid arresterades och åtalades för mordet på Nancy, trots sin förvirring kring händelsen; han hördes säga direkt efter att hjälp kommit till rum 100 att "hon måste ha fallit på kniven", men hävdade även i rätten att han gjorde det "för jag är en fähund". Det finns också teorier att någon av de två knarklangarna som besökte rum 100 under natten 11-12 oktober mördade Nancy, samt att hon dött under ett rån då det noterades att kontanter saknades. I boken Pretty Vacant; Punkens historia, en gång för alla nämner författaren Phil Strongman Nancys mördare som Rockets Redglare.
Nancys mor, Deborah Spungen, berättar även hon om sin dotters liv med Sid och hennes död i boken Inte som andra döttrar.
Det talades också om självmordspakter mellan Sid och Nancy, då Sid försökte ta sitt liv men stoppades, och sa "jag vill vara med Nancy, jag höll inte min del av löftet!"
Sid släpptes mot en borgen på 50 000 amerikanska dollar.
Död
Den 2 februari 1979, hölls en mindre fest hos Sids nya flickvän Michelle Robinson för att fira frisläppandet mot borgen. Under tiden på Rikers Jail hade Sid varit drogfri, men fick under festen heroin av sin mamma och tog en överdos. Han återupplivades men ville inte åka till sjukhus. Mycket senare den kvällen somnade han, och vaknade aldrig igen. De anhöriga fick veta att heroinöverdoser med sömn kort efteråt gör att hjärtats slag saktas ned, och att detta hänt under Sids sömn. Det har senare spekulerats i olika dokumentärer att Sids egen mor, Anne Beverley, injicerat mer heroin i honom för att avsluta hans lidande. Heroinet som Sid använt visade sig vara 80 % rent, inte 22 % som ansågs starkt i en stad som befann sig i drogtorka. Det gör att Sids död kan förklaras med att hans kropp inte var tolerant nog, eftersom han varit ren under en tid. Andra påstår att Sid dog av vätska i lungorna, något som är vanligt vid en heroinöverdos.
Det mest accepterade sättet att se på Nancys och Sids dödsfall är mord och självmord.
Sids mor Anne bad Nancys mor Deborah att få begrava sin son bredvid Nancy, men nekades. Det sägs dock att hans aska spreds över Nancys grav, men det finns även en sägen att hans aska spriddes ut vid en flygplats för att med hjälp av vinden bli fritt.
Diskografi
Sid Vicious
- My Way/Something Else/C’mon Everybody (1979, 12”, Barclay, Barclay 740 509)
- Sid Sings (1979, LP, Virgin, V2144)
- Live (1980, LP, Creative Industry Inc., JSR 21)
- Vicious Burger (1980, LP, UD-6535, VD 6336)
- Love Kills N.Y.C. (1985, LP, Konexion, KOMA 788020)
- The Sid Vicious Experience – Jack Boots and Dirty Looks (1986, LP, Antler 37)
- The Idols With Sid Vicious (1993, CD, Last Call Records, LC22289)
- Never Mind the Reunion Here’s Sid Vicious (1997, CD)
- Sid Dead Live (1997, CD, Anagram, PUNK 86)
- Sid Vicious Sings (1997, CD)
- Vicious & Friends (1998, CD, Dressed To Kill Records, Dress 602)
- Better (to provoke a reaction than to react to a provocation) (1999, CD, Almafame, YEAAH6)
- Probably His Last Ever Interview (2000, CD, OZIT, OZITCD62)
- Better (2001, CD)
- Vive Le Rock (2003, 2CD)
- Too Fast To Live... (2004, CD)
- Naked & Ashamed (7”, Wonderful Records, WO-73)
- Sid Live At Max’s Kansas City (LP, JSR 21)
- Sid Vicious (LP, Innocent Records, JSR 21)
- Sid Vicious McDonald Bros. Box (3CD, Sound Solutions, 003)
Sid and Nancy
- Love Kills (1986, LP, MCA, MCG 6011)
Sid Vicious & Friends
- (Don’t You Gimme) No Lip/(I’m Not Your) Steppin’ Stone (1989, 7”, SCRATCH 7)
- Sid Vicious & Friends (1998, CD, Cleopatra, #251, ASIN: B0000061AS)
Sid Vicious/Eddie Cochran
- Sid Vicious v’s Eddie Cochran – The Battle Of The Rockers (LP, Jock, LP 6)
Vicious White Kids
- The Vicious White Kids (1987, LP, Ritchie 1)
- Vicious White Kids (2001, CD, Sanctuary, CMRCD372)
Film
- Sex Pistols Number One (1976, dir. Derek Jarman)
- Will Your Son Turn into Sid Vicious? (1978)
- Mr. Mike's Mondo Video (1979, dir. Michael O'Donoghue)
- The Punk Rock Movie (1979, dir. Don Letts)
- The Great Rock'n'Roll Swindle (1980, dir. Julian Temple, VHS/DVD)
- DOA (1981, dir. Lech Kowalski)
- Buried Alive (1991, Sex Pistols)
- Decade (1991, Sex Pistols)
- Bollocks to Every (1995, Sex Pistols)
- Filth to Fury (1995, Sex Pistols)
- Classic Chaotic (1996, Sex Pistols)
- Kill the Hippies (1996, Sex Pistols, VHS)
- The Filth and The Fury (2000, dir. Julien Temple, VHS/NTSC/DVD)
- Live at the Longhorn (2001, Sex Pistols)
- Live at Winterland (2001, Sex Pistols, DVD)
- Never Mind the Bollocks Here's the Sex Pistols (2002, Sex Pistols, VHS/DVD)
- Punk Rockers (2003, Sex Pistols, DVD)
- Blood on the Turntable: The Sex Pistols (2004, dir. Steve Crabtree)
- Music Box Biographical Collection (2005, Sex Pistols, DVD)
- Punk Icons (2006, Sex Pistols, DVD)
- Chaos! Ex Pistols Secret History: The Dave Goodman Story (2007, Sex Pistols, DVD)
- Pirates of Destiny (2007, dir. Tõnu Trubetsky, DVD)
- Rock Case Studies (2007, Sex Pistols, DVD)
Litteratur
- Anne Beverley, The Sid Vicious Family album (1980, Virgin Books)
- Gerald Cole, Sid And Nancy (1986, Methuen)
- Alex Cox & Abbe Wool, Sid And Nancy (1986, Faber and Faber)
- Keith Bateson and Alan Parker, Sid’s Way (1991, Omnibus Press)
- Tom Stockdale, Sid Vicious. They Died Too Young (1995, Parragon)
- Malcolm Butt, Sid Vicious. Rock‘n’Roll Star (1997, Plexus)
- David Dalton, El Sid (1998, St. Martin’s Griffin)
- Sid Vicious, Too Fast To Live...Too Young to Die (1999, Retro Publishing)
- Alan Parker, Vicious. Too Fast To Live... (2004, Creation Books)
